SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GALLIKAN gal1ika4n, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr fr. gallican, sbst. o. adj.; av mlat. gallicanus, fransk, till gallicus (se GALLICISM)]
1) (†) fransman; franskvän l. av fransk kultur påvärkad person. SP 1780, s. 982. LHammarsköld (1806) hos Hjärne DagDrabbn. 230.
2) (numera knappast br.) kyrkoh. anhängare o. förfäktare av den gallikanska kyrkans (särskilda) friheter. NSvTidskr. 1880, s. 435.
Avledn.: GALLIKANISM, r. kyrkoh. (riktning som omfattar) den gallikanska kyrkans lära. NSvTidskr. 1880, s. 433.
Spoiler title
Spoiler content