SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1929  
GLOTTRA glot3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr GLOTTER, sbst.1
Ordformer
(glåttra Rinman)
Etymologi
[jfr sv. dial. glottra, gloddra, gluddra, om gurglande läte, östfris. gluddern, dallra (om geléaktig massa); till en stam gluðr-, glutr-, lös, mjuk, blöt, geléaktig, som föreligger äv. i GLOTTER, sbst.2, samt i sv. dial. gloddrog, glotrog, blöt, halvflytande m. m.]
metall. om slagg: gyttra sig (under åstadkommande av ett gurglande läte); äv. om det gurglande ljud som åstadkommes vid gyttring. Glåttra säges vid masugnar, då slaggen uti forman gäser upp och likasom kokar, svartnar för blästern, stelnar samt fäster sig omkring formmynningen. Rinman (1788). Vid spett- och gasgluggarne var malmen i ett slags kokningstillstånd med ett glottrande ljud, ungefär som då talg kokar. JernkA 1858, s. 317.
Avledn.: GLOTTRIG, adj. metall. om slagg: gyttrig, jäst. Rosborg StångjSmid. 22 (1809).
Spoiler title
Spoiler content