SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1929  
GRABBA grab3a2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. grabba, treva, handskas vårdslöst med ngt; jfr nor. grabba, mnt. grabben, mht. grapen, eng. grabb, ävensom sanskr. grabh-, gripa; jfr GRABB, sbst.1—2, ävensom GRABBLA]
(vard.) med hela handen gripa l. taga l. gripa tag (i ngt l. ngn); numera i sht i uttr. grabba tag10 4. Arvidi 39 (1651; i rimlista). När .. (hunden) kom till Mäster Pährs talrick, grabbade han plumpt i den späda hundryggen med sin stoora hand. SColumbus Vitt. 247 (c. 1678). Min .. ödmiukeste begieran till ehr (är) .. nij wille .. öpna ehr wehlproppade Rickzdalers pung och kista och grabba der uti med oförskräckte näfwar. 2Saml. 13: 75 (c. 1690). Det kliade i hennes fingrar efter att få grabba tag i den ljusbruna luggen. Bergman Kerrm. 263 (1927).
Särsk. förb. (vard.): GRABBA FÖR SIG10 4 0. taga för sig (med hela handen l. med fulla händer); ”hugga för sig”. Berndtson (1880). Björkman (1889).
GRABBA OM10 4. gripa om (ngt). Lundell (1893).
GRABBA TILL10 4. (föga br.) gripa till, gripa tag; ”hugga för sig”. Möller (1790; angivet ss. veraltetes wort). Bjuda (pojken på skorpor) lönade inte mödan, ty då grabbade han till alldeles som en varg. Wetterbergh SamhKärna 2: 149 (1857).
GRABBA ÅT SIG10 4 0. ta för sig, ”hugga för sig”, ”roffa åt sig”. Björkman (1889).
Ssgr (vard.): A: GRABB-HAND. (föga br.) grabbnäve. Unge Dal. 2: 28 (1835).
-NÄVE. (grabb- c. 1638 osv. grabba- 1906) stor o. grov hand (eg.: som öppnar sig för att gripa efter ngt); särsk. ss. måttsbeteckning: så mycket som man på en gång kan taga med handen, en stor hand full. Schroderus Dict. 24 (c. 1638). Architeles var .. så frikostig, at han skänkte Konungen en grabbnäfve guld på köpet. Nicander IVetA 1776, s. 40. (Då jungfrun skulle gå ut) fumlade grabbnäfvar efter henne. Ullman FlickÄra 10 (1909).
-TAG. (grabb- 1734 osv. grabba- 18461906) kraftigt tag, grepp. Serenius (1734; under grasp, sbst.). Med ett förnuftigt grabbatag släckte (han) de ännu qvarsittande eldgnistorna i sin herres flygande bakhår. Almqvist TreFr. 3: 151 (1843). Ullman FlickÄra 205 (1909). särsk. (†) i uttr. komma i grabbtag med (ngn), komma i brottning l. strid med (ngn). Blanche Engelbr. 38 (1846).
B: (bygdemålsfärgat): GRABBA-NÄVE, -TAG, se A.
Spoiler title