SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄLTA häl3ta2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(helt- c. 1645. hält- 1681 osv.)
Etymologi
[ombildning av fsv. hælti, f., halthet, jfr isl. helti, halthet; till HALT, adj.]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara halt, haltande, halthet.
1) i sht vet. i fråga om djur. IErici Colerus 2: 55 (c. 1645). Kapten Malmbergs (häst) Figaro diskvalificerades på grund af hälta. SDS 1905, nr 41 B, s. 2. Hälta på framben. Bergman Hofbesl. 125 (1905). jfr BOG-, KLÖV-, RÖRELSE-, SPATT-, STRÅLBENS-HÄLTA m. fl.
2) (mindre br.) i fråga om människor. Hedenstierna Bondeh. 42 (1885). Låt vara att hans gång besväras af hälta. SD(L) 1894, nr 216, s. 9. Den medfödda höftledsluxationen, kallad ”medfödd hälta”. 3NF (1929).
Spoiler title
Spoiler content