publicerad: 1930
HASARDERA has1arde4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; HASARDÖR (se avledn.).
Ordformer
(assard- c. 1713. has(s)ard- (hazard-) 1625 osv. hazerd- 1680)
Etymologi
[jfr d. hasardere, t. hasardieren (hazardieren); efter fr. hasarder, avledn. av fr. hasard (se HASARD)]
(numera mindre br.)
1) till HASARD 3 o. 4: sätta (ngt) på spel, vedervåga l. riskera l. äventyra (ngt), utsätta (ngt) för fara; förr äv. refl.: utsätta sig för fara. Thett haffver varidh en vahrningh aff Gudh, thett H. K. M:tt icke mera sin konungslige person .. således hazardera och i fahra sättia skulle. OxBr. 10: 84 (1625). Han (har) sigh medh the sijna intet hazardera welat, vthan tagit sin Retirada åth Posen. NAv. 29/5 1656, nr 1, s. 3. HSH 3: 185 (1713). WoJ (1891). — särsk. (†) med rumsadverbial: utsätta (ngt) för den risk som är förbunden med att sända det ngnstädes hän; refl.: utsätta sig för den risk som är förbunden med att man begiver sig ngnstädes hän. HSH 7: 122 (1637). Eftersom roveret (dvs. farvattnet) varet så trångt och grundt .., hafva dhe inthet understådt sig att hazardera skiepp och fålck vijdare opp. HFinlÖ 1: 23 (1701). Fältmarskalken gref Gustaf Lewenhaupt var då i Riga och afrådde mig att .. hazardera mig landvägen till Preussen. Kurck Lefn. 85 (1705). Chydenius 102 (1765).
2) våga (ngt l. att göra ngt); förr äv. refl.: drista sig (att göra ngt). Spegel Dagb. 22 (1680). 1710 sidst i Junij Månad Assarderade iag mig .. att Echapera. KKD 7: 309 (c. 1713). Dysterheten af de ensamma ungkarlsaftnarna, som .. plägar förmå personer .. att hasardera ett äktenskap. Geijerstam Medus. 41 (1895).
3) [jfr motsv. anv. i fr.] i p. pf. ss. adj.: vågad, dristig, djärv. Hennes Nåd behöfde all sin nåd för att finna min compliment något hazarderad. Kellgren (SVS) 6: 90 (1779). Hasarderade spekulationer. Bergman JoH 184 (1926).
Avledn.: HASARDERLIG, adj. (hassard- (hazard-) 1696—1794. hasaderlig (haz-) 1704—c. 1730. n. -liget 1704; -ligit c. 1715—1740) [jfr d. hasarderlig] (†) till 1: förbunden med fara l. risk, riskabel, farlig; jfr HASARDELIG. CollMedP 20/7 1696, s. 78. At föra honom sjöledes ifrån Stockholm til Halmstad voro hazarderligare och kan hända äfven så kostsamt. VDAkt. 1794, nr 215. —
HASARDÖR, m.||(ig.). [efter fr. hasardeur, till fr. hasarder (se HASARDERA)] (mindre br.) till 1: person som, litande på tur o. lycka, inlåter sig på företag utan solidt underlag; äv., med anslutning till HASARD 2: person som (gärna) idkar hasardspel. Rothschild .. är en ordentlig människa och ingen hasardör. SvD 1898, nr 45 A, s. 1. Bergman JoH 230 (1926). Anm. I följande språkprov föreligger säkerl. sammanblandning med ASSURADÖR. Hvarken ägare eller hazardeurer (synas) hafva orsak at klaga, när skepp och laddning för en så liten afgifft blifvit conserverat. 2RA 3: 722 (1734).
Spoiler title
Spoiler content