publicerad: 1930
HEMLIG hem3lig2, adj. -are. adv. = (†, Asteropherus 3 (1609), Ps. 1695, 381: 1), -A (†, G1R 1: 1 (1521), Chenon Heywood 1: 25 (1772)), -EN (i sht i högre stil o. ngt ålderdomligt, DomRegl. mom. 35 (c. 1540), Östergren (1927)), -T (Gyllenborg Andr. B 1 a (1723) osv.).
Ordformer
(heem- 1523—1680. hem- 1521 osv. hemb- 1523—1749. heme- 1523—1712. hiem- 1565. himb- 1694—1714. häm- 1563. -leg 1523 (: heemlega, adv.). -lig(h) 1521 (: hemligha, adv.) osv. -lig(h)it (-eth, -edh, -ith m. fl. former), n. sg. 1523—1803. -lickit, n. sg. 1681)
Etymologi
[fsv. hemeliker, hemelikin, hemelig, hemleg m. fl. former, som hör till huset l. hemmet, inre, förborgad, förtrogen, förtrolig; till HEM, sbst.; jfr d. hemmelig, isl. heimiligr, mnt. hemelik, mht. heimelich, t. heimlich. Ordet är i de nordiska språken lån från mnt. o. t.]
1) (†; se dock a) avskild; som befinner sig avsides; som på grund av sitt läge o. d. är svår att upptäcka, icke synes l. märkes; varest man gömmer sig l. har ett godt gömställe l. icke synes l. märkes; ofta svårt att skilja från 3. Hemligh ort .. (dvs.) lönligh ort. Wollimhaus Ind. (1652). (Evangelisterna) skrifva icke om saker, som voro skiedda i hemliga vinklar, på långt aflägsna orter. Bælter JesuH 1: 29 (1755). Detta fartyg stötte .. under töken, mot en hemlig klippa, uppå vattuskiftet. Porthan BrefSamt. 1: 182 (1791). Druiderna .. gåfvo sin undervisning i hemliga grottor. Nilsson Ur. 2: 153 (1865). — särsk.
a) (numera bl. ngn gg i religiöst spr. med nära anslutning till 3) i uttr. skåda in i de hemligaste vrår, se in i de mest dolda skrymslen. Herrans öghon .. skodha ock så in vthi hemligha wråår. Syr. 23: 19 (Bib. 1541; Apokr. 1921: skåda in i de hemligaste vrår).
b) i uttr. hemligt rum (jfr 2 a, b), undangömd plats; ställe där man gömmer sig l. där ngn l. ngt är (väl) dold (dolt). Ingen vptänder it liws och säter thet vthi någhot heemlighit rwm. Luk. 11: 33 (NT 1526; Bib. 1917: på en undangömd plats). Then ther wädhret vthu hemligh rwm komma låter. Psalt. 135: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: för vinden ut ur dess förvaringsrum). (Sv.) Ett hemligt rum .. (lat.) latebra. Schultze Ordb. 1877 (c. 1755).
c) ss. adv.: avsides; i avskildhet; så att man är dold l. gömd l. icke synes l. märkes; stundom närmande sig bet.: tyst. Bedh thin fadher heemligha. Mat. 6: 6 (NT 1526; Bib. 1917: bed till din Fader i det fördolda). (Att kanon) icke pläghar läsas i Messonne offuerliwdt, som alt annat, vthan sachta och hemligha. LPetri DialMess. 11 a (1542). Nu lägger man sigh hembliga i skogen .. till att röffwa. Lagförsl. 472 (c. 1606). En svart och giftig orm, med mörkblå fjäll beklädd, / Som hemligt hväser fram, och klyfver gräsets bädd, / Kring hennes (dvs. Camillas) hvita hals sig lindar i en snara. Creutz Vitt. 32 (1761). — särsk. i uttr. hålla sig hemliga, hålla sig i avskildhet l. obemärkthet; möjl. äv. (med anslutning till 3): hemlighålla sitt namn. Han .. haffuer (under sin studietid vid Wittenbergs akademi icke) welet pråla medh sinne härkomst, Stamma och Slächt, vthan .. hållit sigh hemliga. PJGothus Hunnius Oxenst. B 7 b (1600). Thet är mycket bätter at hålla sigh hemliga, och bekymra sig om sin Siäl, än som förgäta sigh sielff, och göra Teckn och Under. Preutz Kempis 81 (1675).
2) avsedd för förrättningar vilka anständighetskänslan bjuder en att utföra avsides l. osedd; som anständighetskänslan bjuder en att dölja.
a) († utom i ssgn HEMLIG-HUS) om avträde; i uttr. hemligt hus l. rum (jfr 1 b, 2 b) o. d. (Drabanterna) slogho sönder Baals stodhar .. och giorde ther itt hemlight hws aff. 2Kon. 10: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: gjorde därav avträden). KKD 2: 273 (1718). Thunberg Resa 3: 162 (1791).
b) (numera föga br.) om (yttre) könsdelar; i uttr. hemlig lem, förr äv. hemlig(t) del, rum (jfr 1 b, 2 a), ort, ställe, ting (jfr 6 a) o. d. Mandzens hemliga ting. VarRerV 6 (1538). (Personer) som wore befängde aff Pestilentie uppå theras hemlige Ort. Schroderus Os. 2: 17 (1635). Den hemliga lemmen. Bliberg Acerra 719 (1737). Östergren (1927).
3) som är undandragen ngns l. allmän kännedom; särsk.: vars tillvaro l. läge l. försiggående l. beskaffenhet l. innehåll o. d. av ngn l. en krets av personer (t. ex. ett ämbetsvärk o. d.) undanhålles andras (utomståendes, allmänhetens) kännedom; som icke får yppas för andra (utomstående, allmänheten), som man icke vill yppa för andra; äv.: som i hemlighet är ngt; äv.: som försiggår l. äger rum i smyg l. med utestängande av utomstående l. av allmänheten, icke offentlig, enskild (se d. o. 3); i äldre ex. ofta svårt att skilja från 1. En hemlig dörr, gång, trappa. Hemliga möten, sammankomster, underhandlingar. Ett ärende av hemlig natur. En hemlig handling, generalorder. Förråda sina hemligaste tankar. Bära på en hemlig misstanke l. ovilja. Göra ett hemligt förbehåll. Stå l. vara i hemligt samförstånd (stundom förstånd) med ngn. En hemlig vän, fiende. En hemlig förlovning. En hemlig sjukdom, sjukdom (särsk. könssjukdom; jfr 2 b) som man av skamkänsla hemlighåller. Hemliga utsvävningar. Tet ær inthe saa hemelegeth tet bliffwer jw med tiden wppenbarth. G1R 1: 118 (1523). Giör medh them ith hemeligit forbwndt. Därs. 286 (1524). Hemlige Stämplingar och prachtijker. Schmedeman Just. 36 (1560). När Synden är så hemlig, at hon ingen annan, än Gud och Syndaren, eller flere i Synden deelachtige, kunnig är. Kyrkol. 7: 2 (1686). Då Stats-Rådets yttranden angå hemliga mål. RO 1810, § 27. Motsatsen till, att rättegång är offentlig, är, att den är hemlig. Kallenberg CivPr. 2: 158 (1927). — särsk.
a) i uttr. hålla (en sak) hemlig, förr äv. (med adv.; jfr g) hålla (en sak) hemliga l. hemligen l. hemligt, hemlighålla (en sak). Huad som hanss nade eller rikisins rad mik befaler .. lönliga holla .. skal iak hemligha holla. G1R 1: 1 (1521). Olyckan måste hållas hemlig. Hallström Händ. 211 (1927).
b) (i fackspr.) om vara: vars sammansättning l. tillvärkningssätt o. d. av tillvärkaren l. säljaren (i huvudsak) avsiktligt hemlighålles; särsk. om läkemedel; jfr ARKANUM 2. Berättelse om et hemligt Medel emot öpna Kräftskador. VeckoskrLäk. 4: 6 (1783). 2NF 11: 390 (1909).
c) om språk l. skrift: konstruerad l. överenskommen för att mellan två personer l. inom en krets av personer användas för meddelanden som icke böra förstås av utomstående; lönn-. Ekeblad Bref 2: 10 (1656). Endast statstelegram få affattas på hemligt språk. SFS 1908, nr 13, s. 10. Västgötaknallarna och deras hemliga språk, månsing. GBergman i NysvSt. 1929, s. 153 (rubrik).
d) (numera bl. vid skildring av ä. förh.) i uttr. hemligt skriftermål, enskild bikt; hemlig kyrkoplikt, enskild kyrkoplikt. Then prest, som röijer heemligh schriftermåll etc., warde af medh sitt prestaembete. Rudbeckius Kyrkiost. 29 (c. 1635). Kyrkol. 7: 1 (1686). KBr. 17/10 1778, s. 2. Wahlfisk KatUnd. 31 (1889).
e) [jfr sekret utskott] i uttr. hemligt utskott, särskilt utskott som konungen kan äska av riksdagen för att överlägga om (till annat utskott icke hörande) ärenden av hemlig natur (särsk. ömtåliga utrikespolitiska frågor). AdP 1789, s. 148. RO 1810, § 35. BonnierKL 10: 376 (1927).
f) (i fackspr.) i uttr. hemlig fond, (i allm. för hemliga diplomatiska o. polisändamål avsedd) fond som (i konstitutionell stat) står till regeringens förfogande utan att vara underkastad ngn form av kontroll; hemlig utgift, offentlig kontroll icke underkastad utgift för ändamål av hemlig natur. Gynther Förf. 4: 189 (1854; efter handl. fr. 1793). BonnierKL (1924).
g) (i fråga om bruklighet se anm. nedan) ss. adv. (jfr a): i hemlighet. G1R 1: 127 (1523). Men effter Joseph war en fromer man, och wille icke berykta henne (dvs. Maria), tänkte han heemligha offuergeffua henne. Mat. 1: 19 (NT 1526). Refwer sende hemligen bod till Jarlen. Verelius Gothr. 60 (1664). Endast hemligen och nattetid kunde .. Julianus och Krysanteus hålla sina möten. Rydberg Ath. 39 (1859). Paris är en bra stad för hemligt förlovat folk. Bergman JoH 23 (1926). Anm. till 3 g. I fråga om bruklighet råder mellan adv. hemligen och hemligt numera den skillnaden, att det förra tillhör högre o. ngt ålderdomlig stil, men är användbart i förb. med såväl verb som adjektiv, under det att det senare icke har någon bestämd stilprägel, men sällan brukas annat än i förb. med adjektiv.
4) [väsentligen efter t. geheimer rat] (†) i uttr. hemligt råd, eg.: förtrogen rådgivare; rådgivare som man anförtror sina hemligheter, person l. rådsförsamling som ngn (en furste) har till rådgivare i hemliga (se 3) ärenden; (medlem av) rådskonselj; geheimeråd; i sg. best. stundom [efter eng. Privy council] ss. benämning på Englands officiella statsråd. Och (Farao) kalladhe honom (dvs. Josef) thet hemlighasta rådhet. 1Mos. 41: 45 (Bib. 1541; Bib. 1917: gav Josef namnet Safenat-Panea). Ruus titt hemliga Råd, skal mästra titt Hof, och all Vpwacht. Stiernhielm Herc. 121 (1648, 1668). 2NF 22: 306 (1915).
5) som utmärker sig för hemlighetsmakeri; hemlighetsfull; tystlåten, förtegen; numera bl. (ngt vard.) ss. adv. hemligt, i sådana uttr. som allt skulle gå så hemligt till o. d. (Vi) bortkastom j frå oss then heemligha blygdh, ey omgående medh snedigheet. 2Kor. 4: 2 (NT 1526; Bib. 1917: vi hava frånsagt oss allt skamligt hemlighetsväsen). (Eng.) You must be very close, (sv.) du måste vara ganska tyst, hemlig. Serenius (1734; under close). I sjelfsvåldiga lefnaden är Italienaren hemlig. Den Nordiska (nationen) skryter. CAEhrensvärd (SVS) 1: 136 (1782). Hemlige herrar göra förtrotna svenner. Granlund Ordspr. (c. 1880) [efter fd. (Medeltidsordspr. 1: 54)]. Östergren (1927).
6) (numera bl. i högre stil, mindre br.; jfr dock b) som av Gud hemlighålles för människorna; som ligger över (normal) mänsklig kunskaps- l. fattningsförmåga; svårbegriplig, djup (se DJUP, adj. 13), gåtfull, mystisk. Iach skal öpna min mwn j lijknilse, iach skal vthtryckia thz heemlighit warit haffuer j frå werldennes begynnilse. Mat. 13: 35 (NT 1526). Mellan allt, som upphöjer och förädlar menniskan, är ett hemligt sammanhang, der ingen del kan saknas, utan att störa det helas ordning. Enberg i 2SAH 7: 286 (1815). (Han) synes .. hafva suttit inne med något af den hemliga kraft, som kan stilla smärta och hela sår. Paulson Minnestal 15 (1893, 1899). — särsk.
a) (†) i uttr. hemliga ting (jfr 2 b), ting som äro undandragna mänskligt vetande. Och om iach kunde prophetera, och wiste all heemligh ting och all ting förstodhe. 1Kor. 13: 2 (NT 1526; Bib. 1917: Om jag hade profetians gåva och visste alla hemligheter). Swedberg Schibb. b 3 b (1716).
b) (fullt br.) om ”vetenskap” l. skrift: ockult; äv. om förmåga: magisk. Hemliga vetenskaper. Meurman (1846). (Bonden) brukade sin hemliga magt, så trollet måste .. fly. Wigström Folkd. 2: 87 (1881). (Han) hade af hemliga skrifter lärt sig vissa skyttekonster. Därs. 162.
Ssgr: A: (2 a) HEMLIG-HUS. (hemlig- 1538—1930. hemligt- 1828—1852) [fsv. hemelikhus] avträdeshus; numera nästan bl. arkaiserande vid skildring av äldre förhållanden resp. i fackspr. vid uppgivande, särsk. i annonser, av de åbyggnader som höra till en fastighet; jfr HEMEL-HUS. VarRerV 23 (1538). Denna fastighet .. har följande .. åbyggnader, nemligen: .. Ladugård .. samt vedbod och hemlighus, alla i mindre godt skick. PT 1898, nr 94, s. 4. Därs. 1930, nr 160, s. 2.
Ssg: hemlighus-fred l. -frid. [fsv. hemelikhusfridher] (förr) fred (se d. o. 4 c) som envar ägde åtnjuta, då han befann sig på ”hemlighuset”. Schmedeman Just. 7 (1538). Arnell Stadsl. 729 (i handl. fr. 1583). —
(jfr 3 a) -HÅLLA. icke yppa (en sak), hålla tyst med (en sak), hålla (en sak) hemlig. Wikforss 1: 776 (1804). Min plan måste hemlighållas. Rydberg Ath. 128 (1859). Det behöver väl inte hemlighållas att (osv.). SvD(A) 1929, nr 206, s. 9. —
(3) -STÄMPEL. (i sht i fackspr.) stämpel varmed en handling stämplas ss. hemlig. SvD(A) 1917, nr 308, s. 6. —
(3) -STÄMPLA, -ing. stämpla (en handling) ss. hemlig, åsätta (en handling) hemligstämpel; i sht i pass. o. ss. vbalsbst. Reuterskiöld Grundlag. 643 (1925). NDA(A) 1929, nr 109, s. 2. —
(jfr 2 b) -TING. (†) yttre könsdelar. Att hans hemblig tingh hängdhe vthur byxsenn. SthmTb. 30/4 1599 (möjl. två ord).
B (†): HEMLIGT-HUS, se A.
Spoiler title
Spoiler content