SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HOPLIT hopli4t, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av gr. ὁπλίτης, till ὅπλον, redskap, vapen, (tung) rustning (särsk. den tunga skölden och harnesket)]
hist. benämning på de tungt rustade fotsoldater som i det forna Grekland bildade krigshärens kärna. Lefrén Förel. 1: 49 (1818). Grimberg VärldH 2: 264 (1927).
Spoiler title
Spoiler content