publicerad: 1933
ILLEGAL il1ega4l, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. illegal; av fr. illégal, motsv. mlat. illegalis, av in- (se IN-, pref.2) o. legalis (se LEGAL)]
(i sht i fackspr.) olaglig, lagstridig; äv. allmännare: oberättigad; otillåten. Pfeiffer 169 (1837). En illegal kärlek. Siwertz JoDr. 332 (1928). Den illegala vapentransporten till Finlands röda via Sverige. SvD(A) 1930, nr 248, s. 3. Den illegala fosterfördrivningen. Därs. 1932, nr 96, s. 7.
Avledn. (i sht i fackspr.): ILLEGALITET, r. l. f. [jfr t. illegalität, eng. illegality, fr. illégalité] sbst. till ILLEGAL; äv. konkretare. Pfeiffer (1837). Liljecrona RiksdKul. 255 (1840).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content