SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1933  
ILLEGAL il1ega4l, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. illegal; av fr. illégal, motsv. mlat. illegalis, av in- (se IN-, pref.2) o. legalis (se LEGAL)]
(i sht i fackspr.) olaglig, lagstridig; äv. allmännare: oberättigad; otillåten. Pfeiffer 169 (1837). En illegal kärlek. Siwertz JoDr. 332 (1928). Den illegala vapentransporten till Finlands röda via Sverige. SvD(A) 1930, nr 248, s. 3. Den illegala fosterfördrivningen. Därs. 1932, nr 96, s. 7.
Avledn. (i sht i fackspr.): ILLEGALITET, r. l. f. [jfr t. illegalität, eng. illegality, fr. illégalité] sbst. till ILLEGAL; äv. konkretare. Pfeiffer (1837). Liljecrona RiksdKul. 255 (1840).
Spoiler title
Spoiler content