SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1933  
IMITATIV im1itati4v l. 01—, l. 300~2 l. 400~1, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. imitativ, eng. imitative, fr. imitatif; av senlat. imitativus, till imitari (se IMITERA)]
1) som består i l. utmärkes av l. framkallas gm efterlikning l. efterbildning. EHTegnér i 3SAH 6: 401 (1891). Barnets rent imitativt (dvs. genom härmning) frambragta pappa. Noreen VS 5: 44 (1904). — särsk.
a) mus. ljudmålande; jfr IMITATION 1 c α. Rydberg DSkön. 211 (1889). Lesueurs ideal var den deskriptiva, imitativa musiken. Norlind AMusH 547 (1921).
b) [efter eng. imitative magic; termen först använd av den eng. folkloristen J. G. Frazer i The golden bough 2: 268 (1890)] folklor. i uttr. imitativ magi, det slag av den sympatetiska magien som grundar sig på likhetsassociationer, homeopatisk magi. Hembygden(Hfors) 1910, s. 50. Klein Frazer 53 (1925). Den imitativa magiens båda grundlinjer, hjälpsökarens teckenspråk till makterna och det mera självmedvetna låtsas-skapandet, ha .. alltifrån vårt släktes barndomstider varit sammanflätade med varandra i oändligt talrika .. kombinationer. 2VittAH 35: 274 (1927).
c) [efter t. die imitative methode; beteckningen användes först, år 1891, av den t. språkpedagogen H. Klinghardt] pedag. i uttr. den imitativa metoden, metod för inlärande av främmande språk som i första hand bygger på lärjungens efterbildande av hört tal l. läst text (först i andra hand på grammatikundervisning). Den Imitativa Metoden Praktisk Lärobok i Tyska Språket. Hjorth o. Lindhagen (1891; boktitel). PedT 1901, s. 269.
d) [ytterst utgående från Aristoteles' karakteristik av konsten ss. μιμητική, ”imitativ” (Poet. kap. 1)] (förr) estet. om det konstnärliga o. poetiska skapandet. LFRääf (1808) hos Ahnfelt Rääf 246. De imitativa Konsterna .. Hit hörer hela Bildkonsten, och häraf i synnerhet Plastiken .. Den egenteliga Tekningskonsten, .. Äfven Musiken hörde till dessa tidigt uppkomna efterlikningskonster. Norrmann Eschenburg 1: 8 (1817). All poesie är till sitt väsende imitatif. Tegnér (WB) 3: 291 (1820). Ljunggren Est. 1: 6 (1856). — särsk. [jfr fr. harmonie imitative] i uttr. den imitativa harmonien, harmoni mellan innehållet i en dikt, en strof, en versrad osv. o. de språkliga uttrycksmedlen, åstadkommen därigm att språket ljudmålande återger den (det) i dikten osv. framställda situationen, handlingen, sinnestillståndet osv. Gyllenborg Skald. 6 (1798). Tegnér (WB) 2: 284 (1812). Hvem tycker sig ej nästan i hvarje rad af denna stanz (ur Byrons Childe Harold) se den hväsande blixten och höra de väldiga åskknallarna! Hvilken kraft, hvilken imitatif harmoni i hvarje ord. SvLittFT 1833, sp. 74. Lindgren Stormän 3 (1894).
2) (knappast br.) om person: som (själv saknande originalitet) tar efter vad andra gjort l. vad han ser på annat håll; av naturen benägen för att efterbilda. Tegnér (WB) 7: 366 (1833). Vi se .. (Peter den store) nyfiket fingrande på allting västerländskt, .. imitativ i hög grad och försökslysten. Quennerstedt C12 1: 91 (1916).
Spoiler title
Spoiler content