INDUSTRIÖS, indus1triø4s l. 10—, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(-ieux 1769; -ieuse (-a), pl. 1761—1781. -iös 1797—1932)
Etymologi
[jfr t. industriös, eng. industrious, fr. industrieux; av lat. industriosus, till industria (se INDUSTRI)]
1) (numera föga br.) idog, flitig; företagsam; stundom närmande sig till l. övergående i bet.: som är om sig, mån om förtjänsten. Sahlstedt(1769). Filip III (utfärdade) ett edict, .. hvilket på en gång utdref från Spanien nära en million af dess mest industriösa inbyggare. Gosselman Col. 2: 246(1828). Det industriösa lynnet sitter i honom (dvs. smålänningen), påpassligt som en väckareklocka. NordT 1885, s. 690.
2) (numera föga br.) skicklig; uppfinningsrik, påhittig; om sak: konstskickligt gjord, sinnrik. Så industriösa köpmän ock eljest äro, så sakna de dock merändels den gåfvan, att göra en liten fête glänsande genom en smakfull anställning. Rademine Knigge 3: 112(1804). Hasselström var en ganska industriös instrumentmakare. Berzelius Själfbiogr. 163(c. 1845). Dessa industriösa (pupp-)arter. UVTF 34: 48(1886). TySvO 1183(1932).
3) (†) = INDUSTRIELL 2. Ett .. skadeligt förakt för Industrieuse näringar. Fennia XVI. 3: 81(i handl. fr. 1761). Engelska Ullen .. fann afsättning i det då för tiden rikare och mera industriösa Flandern. LBÄ 23—24: 128(1799). (Spaniens) svaghet, så väl i industriöst som politiskt hänseende. Gosselman Col. 2: 249(1828). TT 1874, s. 223.
