SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JOVIAL jωv1ia4l l. 1-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d., t., eng. o. fr. jovial; av lat. jovialis, som tillhör Jupiter, avledn. av stammen i fornlat. Jovis, Jupiter (lat. Jovis, gen., Jovi, dat., osv.). Bet. ”godmodig” har utvecklats ur en bet.: född under planeten Jupiters tecken (jfr JOVIALISK 3). Enligt den medeltida astrologien ansågos personer som voro födda under denna planets tecken i hög grad besitta denna egenskap]
(numera föga br.) jovialisk (se d. o. 4). En beskedlig och jovial Gubbe. Kellgren (SVS) 6: 166 (1787). Valerius 2: 189 (1849). Personligen var han mycket jovial, men (osv.). Mörner Liv 93 (1925).
Spoiler title
Spoiler content