SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JUMPA jum3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[jfr t. jumpen; av eng. jump, hoppa]
(i sht i sjömansspr.; se dock slutet) hoppa, ”skutta”. Barnet jumpade af alla sina små krafter efter bytet. Callerholm Stowe 9 (1852). (Kronomännen) jumpade .. ombord å fiskebåtarne. GHT 1898, nr 52, s. 3. Det kändes .. riktigt skönt att .. slippa jumpa i riggen som de andra. Därs. 1905, nr 197 B, s. 3. — särsk. (i sht i pojkspråk): hoppa på isflak. SD 1889, nr 20, s. 3. Omkommen under ”jumpning”. VL 1907, nr 69 A, s. 4 (tidningsrubrik). jfr: ”Jumpa” är en sport, som med förkärlek bedrifves af det yngre slägtet och består däri att man från en fast iskant hoppar ut på ett i en vak befintligt löst isstycke och från detta till motsatta iskanten. AB 1897, nr 61, s. 2.
Särsk. förb. (i sht i sjömansspr.): JUMPA NED10 4 l. NER4. Eneroth Skans. 103 (1883).
JUMPA OMKRING10 04. Medan folket där nere jumpade omkring dyvåta, frusna och halfsneda. Siwertz Mälarp. 205 (1911).
JUMPA UPP10 4 l. OPP4. Så fort vi jumpat upp på däck. Eneroth Skans. 109 (1883).
Spoiler title
Spoiler content