SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KIRGIS kirgi4s, äv. ɟir-, m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet kirghis)
Etymologi
[jfr t. kirgise, eng. o. fr. kirghiz; av turk. kirghīz, benämning på de s. k. äkta kirgiserna]
manlig individ av ett till den turanska gruppen av turkfolken o. den turkotatariska språkfamiljen hörande folk, nu boende i sht på Tian-schan o. i närliggande trakter i öster o. söder (s. k. äkta kirgiser); i sht förr äv. innefattande vissa västligare boende turkfolk; i pl. om individer av dessa stammar utan hänsyn till kön. DA 1808, nr 55, s. 3. NoK 1: 137 (1921). Donner Sib. 115 (1933).
Ssgr: KIRGIS-JURTA.
-STAM.
-TÄLT.
Avledn.: KIRGISISK, adj. Verd. 1892, s. 184. Essén Eur. 21 (1926).
KIRGISISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) kirgisisk kvinna. Granö Sib. 256 (1893).
2) kirgisernas språk. Granö Sib. 252 (1893).
Spoiler title
Spoiler content