SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLINISK kli4nisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. skrivet cli-)
Etymologi
[jfr t. klinisch, eng. clinic, fr. clinique, adj.; efter gr. κλινικός, adj. till κλίνη, bädd, säng, besläktat med lat. clinare, gr. κλίνειν, luta, böja (se KLINO-)]
1) (i fråga om ä. förh.) om dop: som meddelades på sjukbädden. NF (1884). SvUppslB (1933).
2) med. eg.: som gäller l. rör (osv.) vid sjukbädden utövad läkekonst; som gäller l. tillhör l. meddelas l. försiggår vid (osv.) en klinik l. kliniker; som hänför sig till en sjukdoms symtomatologi och förlopp. En sjukdoms kliniska bild, förlopp. Westberg Fritze VenSj. Föret. 4 a (1797). Klinisk handbok uti praktiska läkare-konsten. Albom Consbruch (1813; boktitel). Magnus Huss, hvilken kan anses såsom vår kliniska undervisnings egentlige fader. Lundin NSthm 379 (1888). RödKMedUppslB 465 (1932).
Spoiler title
Spoiler content