SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1936  
KLOR klå4r, äv. (i icke fackmässigt spr. i vissa trakter) klω4r, r. (Almroth Kem. 94 (1834) osv.), ngn gg n. (Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 60, Östergren (1930; angivet ss. sällsynt)); best. -en, äv. -n (Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 69), ss. n. -et.
Ordformer
(förr äv. skrivet c(h)l-. klor 1857 osv.)
Etymologi
[jfr d. klor, t. chlor, fr. chlore; förkortad form av eng. chlorine (se KLORIN)]
1) kem. benämning på ett till halogenerna hörande, bl. a. ss. blekmedel o. desinfektionsmedel användt, illaluktande, i gasform gulgrönt grundämne. Berzelius Kemi 2: LXVI (1822). Klor verkar förstörande på de flesta organiska ämnen och angriper av denna orsak häftigt andningsorganen. Starck Kemi 21 (1931). Wirgin Häls. 2: 38 (1931). Klor hade under världskriget användning som giftgas. Bolin o. Gustaver KemGymn. 128 (1932).
2) (utom ss. första led i vissa ssgr numera bl. ngn gg vard.) klorkalk. Med Chlor man bleker sina väfvar, / Sitt papper, bomullsgarn och lin. SöndN 1866, nr 23, s. 4. AHB 38: 44 (1869).
Ssgr (i allm. till 1; utom i -KALK bl. i fackspr., i allm. kem.): KLOR-BEHANDLA, -ing. i sht tekn.; särsk.: för rening behandla (vattenledningsvatten) med klor l. vissa klorföreningar. UB 5: 472 (1874). Wirgin Häls. 2: 35 (1931).
(1, 2) -BLEKA, -ning. tekn. bleka (se BLEKA, v.3 1 c) (ngt, särsk. tyg o. papper) med användande av klor l. ngn klorförening ss. blekmedel; ofta i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 60 (: klorblekning). Chlorblekt papper. Pasch ÅrsbVetA 1846, s. 9. 2UB 8: 494 (1900).
-DESINFEKTION. hygien. desinfektion med desinfektionsmedel innehållande klor. Wirgin Häls. 2: 39 (1931; i fråga om vattenrening).
-FÖRENING.
-GAS. klor i gasform. Berzelius ÅrsbVetA 1824, s. 62. —
-KALCIUM. kalciumklorid. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 110. Just nu är rätta tiden att lägga ut .. klorkalcium på skolplaner, kaserngårdar (osv.) .. över allt, där man vill ha dammfritt under sommaren. SDS 1936, nr 123, s. 4 (i annons).
-KALK. (smuts)vitt pulver av stark klorlukt vilket erhålles gm invärkan av klorgas på släckt kalk; i sht om dylikt för användning ss. blek- o. desinfektionsmedel beredt pulver, blekkalk. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 158. Starck Kemi 146 (1931). Wirgin Häls. 3: 272 (1933). Ssgr (tekn.): klorkalk(s)-lösning. särsk. konkret: vätska som utgöres av i vatten upplöst klorkalk. Svederus Jagt 71 (1832). -mjölk. klorkalkslösning som på grund av sin större halt av klorkalk har mjölkvit färg. SFS 1920, s. 581. -vatten. klorkalkslösning. SPF 1831, s. 217. —
-LUKT.
-METALL. gemensam benämning på kemiska föreningar av klor med ngn metall; metallklorid, metallklorur. Almroth Kem. 332 (1834).
-NATRIUM. natriumklorid, koksalt. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 176. HimHavJord 1: 64 (1925).
-PREPARAT. farm. o. tekn.
-RÖKA, -ning. desinficera gm utvecklande av fri klorgas. NNordenskiöld (1831) hos Berzelius Brev 11: 129. Juhlin-Dannfelt 365 (1886).
-SYRA, r. l. f. viss syra vari klor jämte syre (o. väte) ingår. Berzelius Brev 13: 164 (1830). Almström KemTekn. 1: 172 (1844). Bolin o. Gustaver KemGymn. 130 (1932).
-SYRAD, p. adj. kemiskt förenad med klorsyra; numera bl. tekn. o. farm., särsk. i uttr. klorsyrat kali. Berzelius ÅrsbVetA 1828, s. 155. Lindgren Läkem. (1891, 1902). SFS 1908, nr 38, s. 93. —
-VATTEN. lösning av klor i vatten. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 72. Verkningarne af Klor-vatten vid ögonsjukdomar. Hygiea 1867, s. 67 (rubrik). Starck Kemi 22 (1931).
-VÄTE. kemisk förening av klor o. väte (i form av en färglös gas med sur reaktion samt stickande, till hosta retande lukt) vars vattenlösning är saltsyra. Almström KemTekn. 1: 707 (1844). Starck Kemi 24 (1931). Ssg: klorväte-syra. lösning av klorväte i vatten, saltsyra; förr äv. om klorväte. Åkerman KemTechn. 1: 429 (1832). Almroth Kem. 273 (1834). Gasformig chlorvätesyra. Därs. 274. Starck Kemi 24 (1931).
Spoiler title