KNEJPA knäj3pa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE (GHT, UNT 1905, nr 2967, s. 3).
Ordformer
(äv. skrivet kneip(p)-)
Etymologi
[jfr t. kneippen, gå barfota i gräs; till namnet på Sebastian Kneipp (se KNEJP-)]
(i sht förr, vard.) sköta sig enligt knejpmetoden; genomgå knejpkur; äv. (tillf., skämts.): gå barfota (i fuktigt gräs l. i snö l. vatten). GHT 1896, nr 304 B, s. 1 (: kneippare).VerdS 111: 23(1903). (Vid stranden av Amager) tarvas det åtskilliga kilometers knejpning innan man kommer ut på djupt vatten. DN(A) 1934, nr 169, s. 7.
SAOB
