SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1937  
KRANIAL kran1ia4l, äv. kra1-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr eng. cranial; avledn. av KRANIUM]
(i fackspr.) som har avseende på l. befinner sig vid l. i riktning mot kraniet. Kranialt belägen. Till följd af den stora olikheten .. i kraniala karaktärer har den finska vildrenen till skillnad från den skandinaviska fjällrenen erhållit namnet Rangifer tarandus fennicus. Lönnberg Ren. 12 (1909).
Ssgr: KRANIAL-BEN. anat. kranieben. Hygiea 1859, s. 721.
-INDEX. antropol. kranieindex. Fennia XXXIII. 5: 13 (1913).
-KOTA. anat. Den första kranial-kotan bildas af nackbenet. Thorell Zool. 2: 58 (1861).
-NERV. anat. De från hufvudskålen utträdande eller cranialnerverne. Thorell Zool. 1: 151 (1860).
-TAK. anat. kranietak. Ymer 1916, s. 62.
Spoiler title
Spoiler content