publicerad: 1938
KYLIG ɟy3lig2, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(ky- 1642 osv. kjö- 1657)
Etymologi
1) som har jämförelsevis låg temperatur, tämligen kall, sval; särsk. i fråga om luftens temperatur l. väderleksförhållanden. En kylig morgon, afton, vårdag, höstdag. Kylig luft. Kyligt väder. Här begynner att bli kjöligt. Ekeblad Bref 2: 43 (1657). Seldon .. förvaras upphängda i torra, kyliga .. rum. Hazelius Artill. 75 (1833). Stel och kylig är din hand. Runeberg 5: 243 (1863). Då hon tog fram den rena, kyliga duken ur linneskåpet. Oterdahl Skram 111 (1919). Kyligt, sa Flod, åkte i vaken. Ström SvOrdst. 248 (1929). (†) närmande sig bet.: kylande, svalkande. (För att undvika torr o. het luft skall man) ströija på Bordet, Violer, Roser och andra kylige Saker. Palmchron SundhSp. 400 (1642). — jfr VINTER-, VÅR-KYLIG.
2) i bildl. l. överförd anv.: som saknar värme l. innerlighet. En kylig klangpoesi. Ljunggren Est. 2: 362 (1860). Det låg alltid en något kylig .. elegans öfver de gamla stockholmspalatsen. Wrangel TessPal. 2 (1912). — särsk.
a) om person l. sinnelag o. d.: som icke hyser varmare känslor; som icke visar vänlighet l. hjärtlighet; avvisande, reserverad; äv. i överförd anv., om min l. ton o. dyl. l. om beteende, bemötande, mottagande o. d. Han fick ett kyligt mottagande. Det rådde ett kyligt förhållande dem emellan. Dalin Vitt. I. 3: 98 (1747). Det låg i hans yttre väsen någonting kyligt och stolt. 2SAH 41: 95 (1866). Mellan honom och Torsten på Borg vardt det strax kyligt. Bååth EgilS 225 (1883). I rätt kyliga ordalag. Hjärne K12 106 (1902). Bergman JoH 27 (1926). — särsk. i uttr. kylig mot ngn l. ngt, avvisande mot l. likgiltig för ngn l. ngt. (Ryska) kejsarhofvets stämning (blev) småningom alltmera kylig mot den franska politiken. 3SAH 3: 67 (1888). Leche Männ. I (1909).
b) om färg(ton), belysning o. d.: som ger intryck av kyla; äv. i överförd anv., om person (konstnär). Upmark Lübke 224 (1872). (Den flamske målaren Boel) är i koloriten kyligare (än Jan Fyt). NF 19: 959 (1896). Det elektriska ljuset var på den tiden blåvitt, av en kylig och spöklik ton som sedan har mildrats. SvD(A) 1930, nr 123, s. 9.
Avledn.: KYLIGHET, r. l. f.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content