SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KYMIG ky3mig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr d. kymig; till nt. küm, küme, matt, svag]
(starkt vard.)
1) otrevlig, obehaglig; småaktig; motvillig, omedgörlig; okamratlig. ”Hva'ru ä' kymig i dag, Sigrid” sade han föraktfullt. Sandberg GHusH 20 (1897). Det är egentligen förbaskat kymigt av staten att pruta på de där futtiga femtio örena, konstaterar kasernvakten. DN(A) 1932, nr 240, s. 1.
2) underlig, komisk, löjlig, skojig, ”livad”. Häradshövdingen är kymig, va? Serner Birck 184 (1917). Kymig nattrock gubben har! SvSkämtl. 136: 11 (1919).
Avledn.: KYMIGHET, r. l. f. (starkt vard.)
Spoiler title
Spoiler content