LAMINERA lam1ine4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. laminieren, fr. laminer, eng. laminate; till lat. lamina, platta. — Jfr LAMELL]
tekn. utsmida l. utslå l. utvalsa (metall) till tunn plåt l. tunt bläck; i sht i p. pf. i adjektivisk anv.: som består av l. är försedd med l. uppdelad i tunna plattor. Ekbohrn (1868). En laminerad stålmagnet. TT 1895, M. s. 80. FörslElektrOrdl. (1931).
SAOB
