SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1939  
LEKATT le3~kat2 (le`katt Weste; lèkatt ell. lékatt Dalin), m. l. r.; best. -en; pl. -er (Barckhusen Cotossichin 97 (1669) osv.) ((†) -ar Sahlstedt (1773). -e JönkTb. 129 (1534)); äv. (numera bl. bygdemålsfärgat) LEKATTA le3~kat2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(le- (lee-) 1579 osv. læ- 1534. -katt (-kat) 1534 osv. -katta 16211891 (: lekattor, pl.))
Etymologi
[fsv. lekatter, läkatter, motsv. d. lækat, nor. lekat; ssg av KATT resp. KATTA, f. l. r., o. en förled av omtvistat urspr.]
det till vesselsläktet hörande rovdjuret Mustela erminea Lin., vanlig (stor) vessla, hermelin; stundom (i vissa trakter) äv. om arten Mustela nivalis Lin., liten vessla. JönkTb. 129 (1534). Låt Gräset blij blöt, och Blomsteren skön, / låt dantza lilla lekatten. Wivallius Dikt. 105 (c. 1642; sagt till våren). (Vi önska brudparet) At Lekatten gör under tomten sitt bo, / Och Storken på taket må bygga! Dalin Vitt. 6: 152 (1757). BihVetAH XXV. 4: nr 4, s. 4 (1900). Stål-Matte va .. smidiger å vig som en lekatt. Sparre Skärg. 112 (1917).
Ssgr: LEKATT- l. LEKATTS-HONA. GFGyllenborg Vitt. 2: 101 (1795).
-SKINN. Nordholm Djurf. 44 (1749).
-STOCKAR, pl. (lekatt-) (†) ett slags fälla för lekatter. Lekatt-stockar uppgillras vid höladu väggar eller vid små bäckar och sumpiga hol uti skogen. Nordholm Djurf. 44 (1749).
-UNGE.
Spoiler title