publicerad: 1940
LEVERA, v. -ade (OxBr. 12: 179 (1616: lefverat, sup.), Björner Vols. 13 (1737)) (pr. -er 2Saml. 4: 36 (1604: lefveres, pass.), Schück VittAH 1: 127 (i handl. fr. 1629); ipf. -e SkrGbgJub. 6: 7 (1586); sup. -ett KlädkamRSthm 1581 C, s. 2 a; p. pf. -ed SvTr. V. 1: 130 (1603), -et Rääf Ydre 3: 155 (1604)). vbalsbst. -ING (Schück VittA 1: 163 (i handl. fr. 1635: Leffueringz Räkenskap), Widekindi Krijgh. 135 (1671: lefweringz termin)), -NING (Schück VittA 1: 126 (i handl. fr. 1629)).
Etymologi
[jfr d. levere; av mnt. levēren, gm dissimilatoriskt bortfall av r utvecklat ur mnt. leverēren (se under LEVERERA)]
(†)
Särsk. förb. (†): LEVERA IFRÅN SIG. till 1: lämna ifrån sig. ConsAcAboP 3: 103 (1666). Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 2: 97 (1706). —
Ssgr (†): (1) LEVERINGS-RÄKENSKAP. rörande avlämnande av ngt. Schück VittA 1: 163 (i handl. fr. 1635). —
Spoiler title
Spoiler content