SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1942  
MACHIAVELLISK mak1iaväl4isk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(äv. macchi-; förr äv. -velisk)
Etymologi
[jfr eng. machiavellic, fr. machiavélique; bildat till namnet på italienaren Niccolò Machiavelli († 1527), som i ett arbete Il principe, Fursten, framlade sina synpunkter på huru en furste bör styra ett land]
som har avseende på l. överensstämmer med Machiavellis politiska uppfattning (se MACHIAVELLISM); om person: som gillar denna uppfattning o. handlar i enlighet med densamma; svekfull, trolös, samvetslös. Schroderus Os. III. 1: 24 (1635). Catharinas Machiavelliska politique. Dalin Hist. III. 2: 56 (1762). Sylwan (o. Bing) 1: 114 (1910). — särsk. (tillf.) i allmännare anv.: listig, slug. Asklöf trodde att han i hela denna kärleksaffär gått till väga med den mest machiavelliska slughet och hemlighetsfullhet. Siwertz Varuh. 82 (1926).
Spoiler title
Spoiler content