MALPROPER malprå4per, adj. -pre, -pra; -prare; adv. -T.
Etymologi
[jfr dan. o. t. malproper; av fr. malpropre, av mal, adv., illa, dåligt (jfr MALIS), o. propre, renlig, ren (se PROPER)]
(numera bl. ngn gg i pretiöst spr.) oren, osnygg, smutsig; numera bl. i fråga om personlig hygien, klädedräkt o. d. (Skådespelarna voro) särdeles medelmåttiga i sina roller och högeligen malpropra i habiten. SvTMusF 1919, s. 10 (1700). Det gick till litet malpropert (vid middagsmåltiden), med fingrarna i water saucen. Tersmeden Mem. 2: 115 (1735). Vi vandra öfver bron och den malpropra ån. Nordmann BorgåBarn 134 (i handl. fr. 1838). Östergren (1932).
Avledn. (†): MALPROPRETET, r. l. f. [jfr fr. malpropreté] osnygghet, smutsighet. Lenngren (SVS) 2: 121 (1794).
