MECENAS mese4nas, äv. 032, äv. MÄCENAS mä-, m.; i best. anv. utan slutartikel.
Ordformer
(me- 1786 osv. mä- (mæ-) 1818—1932)
Etymologi
[jfr t. mäzen, eng. mæcenas, fr. mécène; efter Mæcenas († 8 f. Kr.), en rik romersk riddare som uppträdde ss. gynnare av sin samtids vitterhetsidkare]
(i vitter stil, numera bl. tillf.) ss. beteckning för en mecenat. Björkegren 1739(1786). Denna Agostino Chigi är en bankir ... En mæcenas därjämte som uppmuntrar de sköna konsterna. Strindberg HMin. 2: 166(1905). OoB 1932, s. 553.jfr: Således behöfves endast en Augustus och en Mæcenas, at bygga fria konsters fristad. Tessin Bref 2: 311(1755).
SAOB
