SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1944  
MITTRE mit4re, adj. komp., o. MITTERSTA mit4ersta, äv. 302, adj. superl. best.; adv. MITTERST.
Etymologi
[jfr ä. dan. o. dan. dial. mittest, d. midterst; bildat till MITT, adv.; jfr NEDERST, ÖVERST m. fl.]
I. (föga br.) komp.: mellre. Tholander Ordl. (c. 1875). Denna hyvel, vars mittre, tjockare del någorlunda skall passa till resp. kärlända. Arwidsson Strömm. 66 (1913). Östergren (1932).
II. superl.: mellersta; ss. adv.: mellerst. HbiblSällsk. 2: 81 (1839). Den .. midtersta kullen, som .. erhållit namnet Floras borg. Topelius Fält. 3: 210 (1858). Sverige ligger mitterst i Norden och är det största av de tre rikena. Heidenstam Svensk. 1: 242 (1908). Schück VittA 1: 76 (1932).
Spoiler title
Spoiler content