SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1945  
MJÖLIG mjø3lig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. MJÖLOT, adj.
Ordformer
(-ig 1738 osv. -ot 1734—c. 1755)
Etymologi
[jfr ä. d. melig, nor. melet(e), t. mehlig; avledn. av MJÖL]
1) beströdd l. betäckt l. nedsmutsad med l. vit av mjöl (l. mjölliknande ämne). Han är mjölig i ansiktet, på kläderna. Serenius (1734; under mealy). Jag stod mjölig up til armbågarna. Stagnell JHjernlös 23 (1756). Kroppen (hos bladlusen är) .. mjuk, stundom ullig eller mjölig. Thomson Insect. 129 (1862). — särsk.
a) bot. oeg., om växtdel (blomma, blad osv.): beklädd med små hår som bilda ett mjölliknande överdrag. Linné Sk. 68 (1751). Elfving Kulturv. 123 (1895).
b) (numera bl. tillf.) beströdd l. betäckt med frömjöl; jfr MJÖL 2 a. Linné Bref I. 7: 133 (1744). Dens. Öl. 1 (1745).
2) som består av l. är starkt uppblandad med mjöl (l. mjölliknande ämne); som till konsistens l. utseende l. smak påminner om mjöl; om potatis o. d. äv.: som lätt mjölar sig. Mjöliga äpplen, päron. Loefling Resa 34 (1752). Potaterna voro rätt små och mjöliga. Bladh (o. Hornstedt) 47 (1799). Mjöliga drycker .. verka (hos kor) mjölkens förökande. QLm. 4: 27 (1833). Himlen var mjölig och någon sol ej att tänka på. Bergman VSmSkr. 233 (1845). Mjöligt smör. LAHT 1884, s. 125. Mjölig mat. Fröding Eftersk. 1: 111 (c. 1890, 1910). Snön blir .. mjölig. PåSkid. 1928, s. 362. — särsk.
a) lant. om sädeskorn o. d.: stärkelserik; motsatt: glasig. Atterberg FrökontrArbetsmet. 17 (1883). LB 2: 20 (1899).
b) bärgv. om gods: som vid malmbokning erhållit ringa kornstorlek (dock större än slam); jfr MJÖL 2 c. JernkA 1828, 1: 405.
Avledn.: MJÖLIGHET, r. l. f. särsk. till 2. Weste (1807). särsk. lant. till 2 a. Juhlin-Dannfelt 109 (1886).
Ssgr (till mjölighet slutet, lant.): mjölighets-bestämning. UtsädT 1893, s. 186.
-grad. Bestämningar af kornskördarnes mjölighetsgrad. UtsädT 1893, s. 186.
Spoiler title
Spoiler content