SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1945  
MOTIVERA 1tive4ra l. mωt1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade; vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.); jfr MOTIVATION (se avledn.).
Etymologi
[jfr t. motivieren, eng. motive, motivate; av fr. motiver, till motif (se MOTIV)]
1) (numera knappast br.) i pass.: (av visst incitament l. viss bevekelsegrund) drivas l. föranledas (till ngt); vara förorsakad (av ngt); (i sitt tänkande) låta bestämma sig (av visst skäl); jfr MOTIV 1. Jag motiveras blott .. av .. tillgivenhet och erkänsla för .. (konungens) höga person. Wedberg 1HD 378 (i handl. fr. 1786). Att den som gjort brottet, dertill varit motiverad af en i synnerhet kort tid före begåendet mottagen provocation. Biberg 3: 286 (c. 1823). (Tegnérs liberalism i yngre år) var .. snarare motiverad af en ungdomlig stämning .. än af en djup manlig öfvertygelse. Sturzen-Becker 1: 58 (1861). Vannérus Metaf. 63 (1914).
2) ange l. framlägga bevekelsegrunden (-grunderna) l. skälet (skälen) till (ngt); stödja (ngt) med skäl l. argument; äv. med saksubj.: bilda l. utgöra (fullgott) skäl l. tillräcklig anledning till (ngt), berättiga (ngt); i p. pf. äv. i adjektivisk anv.; jfr MOTIV 1, 2. Motivera sina handlingar, sitt beslut, sin åsikt. Ett väl motiverat förslag. Motiverad dagordning, se DAGORDNING 2 b. Holmberg 2: 177 (1795). Utgången af dechargefrågan kunde icke motivera någon kabinettskris. De Geer Minn. 2: 183 (1892). Den medelst röstöfvervigt fattade skiljedomen skall motiveras. SFS 1900, nr 76, s. 29. Hellström Malmros 70 (1931). — särsk. (i fackspr.) i p. pf., om reservation till ett utskottsbetänkande: som innehåller mera än blott reservantens namn; motsatt: blank. SvRiksd. II. 11: 407 (1934).
3) (†) i uttr. motivera (ngt) (ngt), grunda (ngt) på (ngt). Utskottet .. (kan) endast motivera sin framställning på utfärdade allmänna författningar. Järta 2: 571 (1826). Liljecrona RiksdKul. 23 (1840).
4) estet. utforma händelseförloppet (l. del därav) i ett diktvärk så att det inre orsakssammanhanget framstår klart för l. kan accepteras av läsaren; vanl. i p. pf. i adjektivisk anv. Handlingen har i .. (Ingemanns tragedier) vanligen en viss liflighet, och är väl motiverad. 2SAH 12: 516 (1827). Ljunggren Est. 2: 246 (1860).
Avledn.: MOTIVATION, r. l. f. [jfr t. o. eng. motivation] psykol. o. filos. förhållandet att l. sätt varpå en viljeakt l. viljelivet bestämmes av motiv (bevekelsegrunder l. psykiska faktorer); sammanfattning(en) av de motiv som bestämma en viljeakt; den i föreställningar o. känslor o. d. bestående orsaken till en viss reaktion; jfr motivera 1, motiv 1. LoW (1911). ”Straffmottaglighet”, d. v. s. mottaglighet för den motivation, som straffet afser att bibringa. 2NF 29: 61 (1919). Larsson Spinoza 114 (1931).
MOTIVERING, r. l. f. till 2: handling(en) att motivera ngt; ofta konkretare, om det skäl l. sammanfattningen av de skäl varmed ngt motiveras. En stark, svag motivering (för ngt). Föreslå ngt med den motiveringen att osv. Dalin (1853). Hellström Malmros 125 (1931). särsk. om skriftlig framställning vari ett förslag l. yrkande o. d. motiveras (o. en redogörelse för dess principer m. m. lämnas); särsk. (i fackspr.) om dylik framställning i regeringsproposition, riksdagsskrivelse, betänkande till lagförslag o. d.; ofta motsatt: kläm (se kläm, sbst.1 5). De Geer Minn. 1: 158 (1892). SvRiksd. II. 12: 270 (1934).
MOTIVÖR, m. [bildat efter mönster av sådana ordpar som intrigör: intrigera o. d.] (†) drivande kraft, upphovsman; jfr motivera 1, motör. Det första offret, som föll vid Fransosernas anfall, var den liflige motivören af kriget, Prins Ludvig. Wingård Minn. 2: 99 (1846). Därs. 8: 83 (1848).
Spoiler title