SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NABOB nabå4b, stundom na4bob (-bóbb Dalin; i vers — ∪ Lannerstierna Vitt. 154 (1796), Franzén Skald. 7: 112 (1841)), m.; best. -en; pl. -er (GT 1788, nr 48, s. 1, osv.), stundom -ar (Klint (1906), Wrangel).
Ordformer
(nabab 17581904. nabob 1788 osv. nawab 1898. navob 1860)
Etymologi
[jfr dan. o. t. nabob; av eng. nabob; jfr fr. o. span. nabab, port. nababo; av hindustan. nawwāb, eg. pl. av arab. nā'ib, ställföreträdare]
1) urspr.: ståthållare över en provins i Indien under storamogulväldet; under det eng. väldet använt ss. rangtitel för framstående muhammedaner i Indien. PT 1758, nr 20, s. 3. Sikherna hade plundrat Navobens stall. Lind af Hageby Minn. 245 (1860). Naboben av Arcot. OoB 1931, s. 470.
2) eg.: man som förvärvat stora rikedomar i främmande världsdelar (eg. i Indien); numera bl. allmännare: mycket rik man som lever i överdådig lyx. JournLTh. 1812, nr 248, s. 1. Ett par omätligt rika nabob'ar. Wrangel FornTid. 42 (1926). Han uppträdde alltid som en generös nabob. Norrie Kärlek 71 (1945).
Ssgr (till 1 o. 2): NABOB-PALATS.
-SKATT. i sht i pl., om en nabobs rikedomar. —
-TITEL.
Spoiler title
Spoiler content