SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1946  
NADIR na4dir, äv. nadi4r (na´dir Weste; nádirr Dalin), sbst. oböjl.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. nadir; ytterst av arab. nadīr, motsatt, motstående, pendang (näml. till zenit)]
astr. den (icke synliga) punkt där lodlinjen, utdragen i en mot zenit motsatt riktning, tänkes skära himmelssfären. Spegel GW 150 (1685). Rålamb 4: 2 (1690). Bergstrand Astr. 22 (1925). — särsk. (†) bildl. Polyfem V. 35: 2 (1812). Våra poetiska Författare (ha) aldrig förut lyftat sig till detta Zenith af nonsens eller sjunkit till detta Nadir af platthet, som i vår tid. AJourn. 1813, nr 135, s. 1. Den enes zenit var den andres nadir: de voro och förblefvo antipoder. Böttiger 5: 158 (1869, 1874; om Kellgren o. Thorild).
Ssgr: NADIR-BÅGE. (†) bildl.: period av motgång o. d. CJLAlmqvist (1820) i 2Saml. 36: 158. —
-DISTANS. astr. om vinkelavståndet mellan en punkt o. nadir. SvGeogrÅb. 1933, s. 154.
Spoiler title
Spoiler content