SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1947  
NIPPERTIPPA nip3er~tip2a, f.; best. -an; pl. -or; ngn gg NIPPERTIPP ~tip2, f.; best. -en.
Ordformer
(nipp- 1733. nippe- 1669. nipper- 1741 osv. -tipp 18631908. -tippa 1669 osv.)
Etymologi
[sv. dial. nippertippa; av NIPPER, adj., o. en avledn. av TIPP, spets. — Jfr TIPPE(R)NIPPA]
(vard.) näsvis o. inbilsk kvinna; särsk. om ung flicka; äv. ss. smeknamn: näbbig o. småviktig flicka; äv.: enfaldig o. grannlåtslysten kvinna. Een Munwig Nippetippa. CupVen. 20 (1669). Hvarför är hans hustru, den nippertippan, så högmodig, att hon icke en gång hälsar på morbrodren? Blanche Hitt. 4 (1848). Östergren (1933).
Anm. Ss. smeknamn förekommer ordet i formen nuppetuppa i följande språkprov. Min lilla aldra kiereste Engels nuppetuppans trogna och underdånige tienare och man M. Stenbock. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 33 (1691). Därs. 37.
Ssgr (vard.): NIPPERTIPP- l. NIPPERTIPPS-FASON(ER). (-tipp- 1903. -tipps- 1907) jfr fason 6. Engström Lif 24 (1903, 1907).
-MAMSELL. (-tipps-) (†) nippertippa. Hör på, du, min nippertippsmamsell. Sturzen-Becker 3: 102 (1861).
Spoiler title