SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1949  
OFREDA ω3~fre2da, förr äv. OFRIDA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(ofreda c. 1690 osv. ofrid(h)a 15621782)
Etymologi
[fsv. ofriþa, motsv. fd. ufredæ, isl. úfriða; avledn. av OFRED]
1) i fråga om värklig(t) strid l. kamp l. krig l. om övervåld o. d.: anfalla, angripa, attackera, överfalla; numera i sht (med anslutning till 2): ansätta (med krig l. gränskränkningar l. härjningar) resp. utsätta (ngn) för övervåld o. d. UpplDomb. 7: 102 (1558). (Mördare) ofridha och dräpa then, som Gudh taghet haffuer vthi sijn Gudhdomligha hegn. LPetri Mandr. H 5 b (1562). Våra förfäders anstalter til Rikets invärtes och utvärtes försvar, samt andras ofredande. Lagerbring 1Hist. 1: 406 (1769). Om vi icke ofreda någon, säges det, skall heller ingen ofreda oss. KrigVAH 1885, s. 117. Östergren (1933). — särsk.
a) om våldsvärkare l. rövarband (äv. rovdjur) med avs. på land l. område l. mänsklig värksamhet o. d.: göra osäker, skapa oroliga l. osäkra förhållanden i (resp. för); angripa. Dalin Hist. III. 1: 270 (1761). Kapare, som i Östersjön ofredade sjöfarten. Hallenberg Hist. 2: 511 (1790). Asien .. ofredades .. af talrika stråtröfvare. Ödmann StrFörs. II. 2: 98 (1803). jfr (†): Våld, som directe emot riket öfvas, då det antingen inom sig ofredas eller dess gränsor af en utrikes fiende öfverfallas. 2RARP 20: Bil. 113 (1761). särsk. (numera bl. tillf.) i fråga om härjningar o. d. av rovdjur. (Irland) är mycket ofredat af Vargar. Serenius EngÅkerm. 156 (1727). Ödmann MPark 30 (1800).
b) (tillf.) abs.: åstadkomma oordning l. begå våldshandlingar l. övergrepp o. d. UrkFinlÖ I. 1: 50 (c. 1600). Man sökte .. genom lag förebygga möjligheten att i .. (konungens) grannskap ofreda. Hildebrand Medelt. 2: 76 (1884).
2) utsätta (ngn) för mer l. mindre närgången l. oförskämd behandling l. för (mindre allvarliga) handgripligheter, antasta, ansätta; äv. (om t. ex. tiggare): (på ett obehagligt sätt) besvära. I den stadsdelen kan ingen kvinna gå nattetid utan att ofredas. Johann Jesenhauss kom in och beswärade sig att studenterna ofrida honom. ConsAcAboP 2: 404 (1662). Att polisen kan tillåta sådana der (dvs. tiggare) ofreda menniskor hvart man kommer. Almqvist AMay 79 (1838). Hultenberg Zahn Fjällv. 151 (1932). — särsk. med sakobj.; särsk.: hemsöka, förgripa sig på, göra intrång på l. i, störa. Uppå Norlänska .. Städernes .. besvär, at deras Fartyg vid Stockholms brygga skola blifva ofredade, .. finner Kongl. Maj:t (osv.). Stiernman Riksd. 2521 (1723). Hvarken Christne eller hedningar (skulle) hafva lof att ofreda hvarandras Gudstjenst. Botin Hist. 2: 123 (c. 1790). Deras bostäder ofredades med stenkastning. Lidforss Utk. 8 (1909). Bengtsson Linklater JuanAmer. 183 (1931). jfr: I Sverige kan .. (tryckfriheten) beskyddas eller ofredas, efter den verkställande magtens .. godtycke. LBÄ 33—35: 138 (1800). särsk. (†) i mer l. mindre utvidgad l. bildl. anv., med saksubj. Våta (omslag), som ofreda huden. VetAH 1777, s. 96. De grenar (på de stora träden), som ofredat äppelträdet. Porthan BrCalonius 434 (1797).
Anm. till 2. Icke sällan anträffas p. adj. ofredad med bet.: icke ofredad, icke antastad, lämnad i fred (jfr O- 3 anm.). Detta förekommer särsk. i sådana uttr. som (icke) lämna l. låta ngn (l. ngt) ofredad (ofredat), (icke) låta ngn (l. ngt) vara i fred, (icke) låta bli att antasta ngn (l. ngt) o. d., (icke) (få) vara l. gå ofredad, (icke) få vara l. gå i fred, (icke) slippa bli antastad o. d. Nå, nå! hvad nu? Skal du aldrig låta mig få vara ofredad? Envallsson Kung. 9 (1784). Att .. vandra ostörd och ofredad fram på den väg som är rättfärdighetens. Söderhjelm 5Dropp. 66 (1940). Hamrin DiktatFall 267 (1944).
3) [specialanv. av (1 o.) 2] om människa l. hund o. d., med avs. på djur: (gm stenkastning l. buller o. d. resp. gm skällande o. d.) störa l. oroa l. skrämma (vid boet l. lyan o. dyl. l. under intagande av föda o. d.); stundom närmande sig l. övergående i bet.: försöka att fånga l. döda, jaga. (Sjöfågel-)honornes ofredande under ligge-tiden .. (vare) förbudit. PH 8: 319 (1766). Då lärde jag mig, att den bästa tiden att ofreda haren var oktober. Östenson Räikkönen Svinhufv. 160 (1929). Jagar eller ofredar hund, som löper lös, villebråd, vare (osv.). SFS 1938, s. 535.
4) [specialanv. av 2] (numera bl. tillf., med anslutning till 2) i fråga om anfall i tal l. skrift: göra (ngn) till föremål för angrepp l. klander l. beskyllningar; jfr ANTASTA 6. När tu (dvs. en paskillskrivare) ofreda töhr the ålder-blechte hår. TRudeen Vitt. 205 (c. 1690). Jag har .. ofta hört väckas den frågan, hvartill det tjenar goda skribenter att ofreda medelmåttan? Leopold 3: 399 (1794, 1816). — särsk. (†) med avs. på ngns rykte l. namn l. eftermäle o. d.: (försöka) förringa l. nedsätta resp. sätta en fläck på. De, som påminna sig den tidens stränga omdömen, lära ock erinra sig, att Grefve Höpkens namn i synnerhet ofredades för ett Votum, rörande kriget. 1SAH 3: 18 (1789, 1802). (Sv.) Ofreda .. ens minne: (lat.) cujus memoriæ offendiculam objicere. Lindfors (1824).
5) (†) med avs. på person l. sinne l. samvete o. d.: oroa resp. göra betryckt, skapa oro l. ofrid l. ängslan o. d. hos resp. i; jfr OFRED 8 c. (Sv.) Ofreda en, (t.) einen beunruhigen. Lind (1749; möjl. till 2). Ack! .. vi kände hjertat ofredas af våra fel. Lehnberg Pred. 1: 209 (c. 1800). Många bekymmer, som ofreda den ogudagtiges sinne. Hagberg Pred. 2: 61 (1814). Lindfors (1824). — särsk. refl. l. i deponentiell anv.: vara l. bli oroad l. beklämd; bekymra sig, ängslas. (Sv.) ofredas öfver något: (lat.) quo, ex quo, ob quid esse sollicitum. Lindfors (1824). (Sv.) Ofreda .. sig sjelf: (lat.) angi; .. æstuare, trepidare. Därs.
Spoiler title
Spoiler content