publicerad: 1951
OSYNLIG ω3~sy2nlig, äv. 040 (o`synlig, adj., osy´nligen, adv. Weste; i vers ∪ — ∪ Lucidor (SVS) 277 (1672)), adj. -are. adv. -A (†, Serenius (1734, 1757; under invisible), Schultze Ordb. 4037 (c. 1755)), -EN (numera bl. ngn gg i högre stil, SvTr. V. 1: 280 (1618), Fehrman OrientK 35 (1920)), -T (Lucidor (SVS) 215 (1672) osv.).
Etymologi
1) omöjlig att se; som icke kan ses; icke synlig; äv.: omärklig; dels om ngn l. ngt som har egenskapen att icke kunna ses l. upptäckas, dels om ngn l. ngt som för tillfället är borta ur ngns åsyn l. skymmes av ngt o. d. Vara osynlig för ngn, förr äv. vara ngn osynlig. Kol. 1: 15 (NT 1526; om Gud). Hwilka äre the osynlige (tingen i nattvarden)? Christi Lekamen och Blod. Swebilius Cat. 2: 94 (1689). Då grep mig det fordna osynliga band, / Mig lockade böljornas ras. Geijer Skald. 8 (1811, 1835). Emedan .. (föremålen) voro mig osynliga. Almqvist Skälln. 54 (1838). Solen är osynlig åtminstone två månader i den nordliga svenska Lappmarken. Düben Lappl. 22 (1873). Kläder .. konststoppas .. osynligt. SvD(A) 1925, nr 97, s. 1. — särsk.
a) för att beteckna att ngn gör ngt l. har en viss reell ställning o. d., utan att det märks utåt; särsk.: som handlar i det fördolda l. i hemlighet. Topelius Fält. 1: 308 (1853). Friherre Stjernblad .. ansågs för den osynlige ledaren af majoriteten i första kammaren. De Geer Minn. 2: 103 (1892). Vid denna tid stod Breda på höjden af sitt anseende, men vissa osynliga krafter började vända sig emot honom. 3SAH 10: 190 (1895).
b) i uttr. de osynliga, vättarna, ”vitterfolket”, trollen, ”de underjordiska”. På nätterna hörde man .. de osynliga hugga och slå på timringen (vid nybygget). ArkNorrlHembygdsf. 1923, s. 52. Norrl. 14: 50 (1926).
c) (i fackspr.) i uttr. den osynliga kyrkan, om den kristna gemenskap som bildas av de värkligt troende l. de av Gud utvalda (i motsats till kyrkosamfundets samlade, heterogena massa). Anjou Kyrkoh. 2 (1842).
d) i uttr. osynliga reserver, om reservkapital som ett företag skaffat sig gm att (under goda år) nedskriva realkapitalets bokföringsvärde. Cassel TeorSocEkon. 240 (1934).
e) (vard.) som man sällan l. aldrig ser till; som icke visar sig; som håller sig borta; särsk. om ngn som icke på länge hälsat på hos ngn. Varför har du varit så rysligt osynlig i höst? Murberg FörslSAOB (1791). Hertig Carl är mycket osynlig, han visar sig sällan. Calonius Bref 251 (1797). Det förstår sig att .. (marockanens) damer voro osynliga. Agrell Maroco 2: 242 (1799, 1807). Frideen LindstrSkärk. 63 (1922).
f) (numera bl. skämts., vard.) i uttr. göra sig osynlig, ge sig i väg, rymma, försvinna, ”avdunsta”; i sht förr äv. i uttr. bli osynlig (ngnstädes) o. d., för att beteckna att ngn försvinner l. rymmer (från en viss plats o. d.). Att då Fiendens .. descente (dvs. landstigning) widh Helsingborgh esclatterade (dvs. blev bekant), blef .. (Jöran Krabbe) straxt osynligh widh Swenske Hoffwet. DeductJKrabbe B 2 a (1678). I det hon .. sedan hon afladt Barn, medh sin Galan giort sigh osynlig och rymt bort. VDAkt. 1706, nr 106. Samtidigt gjorde sig .. 8 man af Vasa bataljon .. osynliga. Quennerstedt Torneå 1: 192 (1901).
g) (†) i uttr. icke kunna vara osynlig, icke kunna döljas. När dotterns tillstånd började att ej kunna vara osynligt. Tersmeden Mem. 6: 2 (1785).
h) (†) övergående i bet.: omöjlig att påträffa l. komma över; som man aldrig får tag i; som icke förekommer (ngnstädes). Linné Sk. 248 (1751). Cordia Sebesten är et sällsynt trä i Aegypten, .. osynligt i Natolien. Hasselquist Resa 170 (1751). Banco Sedlar .. äro nu nästan osynlige. HdlÅgerupArk. 22/7 1790. Den fjerde (delen av Atlantican) är, såsom vi veta, nästan osynlig. Atterbom Minnest. 1: 209 (1847).
2) (†) oansenlig, obetydlig (till utseendet l. växten), liten; ful. PrivSvStäd. 3: 232 (1572). Osynligt Törne bähr the skönste Roser. Lucidor (SVS) 32 (c. 1670). Warandes nu till ålderen 18 åhr gammal, men mÿcket lijten osÿnlig och wanskaplig till wexten. VDAkt. 1700, nr 115. Arken .. war vtan til ringa och osynlig nog. Swedberg SabbRo 159 (1704, 1710). Dalin (1855; vard.).
Ssgr (till 1): A: OSYNLIG-GÖRA, v. (i skriftspr.) göra osynlig. Leopold 5: 394 (1797). En osynliggörande hatt. FinlSvFolkd. I A 1: 175 (1917). Lagerlöf Troll 2: 176 (1921).
B: OSYNLIGT-VIS, adv. (†) utan att kunna ses, osynligt. The då osynligt wis må fara samma färden. Runius (SVS) 1: 178 (1707).
Avledn.: OSYNLIGHET3~200 l. ~002, äv. 040~1 (osy´nlighet Weste), r. l. f.
1) till 1: egenskapen l. förhållandet att vara osynlig. Lind (1738). FrSkog. 5 (1892). Osynligheten är .. blott en del af .. (undervattensbåtens) defensiva utrustning. VFl. 1907, s. 163. särsk.
a) (vard.) till 1 e. Murberg FörslSAOB (1791). Efter en tids osynlighet .. kunde .. (polismästaren) plötsligen uppenbara sig på Stadshotellet. Hellström Malmros 274 (1931).
b) (†) konkretare.
β) tid l. tillfälle då ngt är osynligt; fas då en viss himlakropp l. dyl. är osynlig. Saturni rings synligheter och osynligheter. Melanderhjelm Astr. 2: 345 (1795).
2) (†) till 2: oansenlighet, småväxthet; fulhet. Minst 5 (av kompaniet), som voro för ålder och osynlighet kassabla. Tersmeden Mem. 6: 117 (1787). Möller (1790, 1807).
Ssg (till osynlighet 1): osynlighets-hätta. hätta som enl. folksagan gör bäraren osynlig. Lovén Folkl. 139 (1847). Trollen (krängde) sina osynlighetshättor på sig. EWigström (1898) i Landsm. VIII. 3: 65. Bergman Chef. 36 (1924).
Spoiler title
Spoiler content