SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PÅFÖRA 3~2ra l. ~fœ2-, v. -för, -de, -t, -d (se för övr. FÖRA). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, ConsAcAboP 6: 318 (1688)), -ING, -NING (numera bl. i bet. 1, Schulthess (1885; äv. i bet. 3), Juhlin-Dannfelt 115 (1886; i bet. 1) osv.), -SEL (se d. o.); -ARE (tillf., Ehrensvärd Brev 2: 192 (1797: jordblandnings påförare; om redskap)).
Ordformer
(paa- 15241526. på- (påå-) 1527 osv. — Se för övr. FÖRA)
Etymologi
[fsv. paföra; av o. FÖRA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 2716) Schultze Ordb. 1253 (c. 1755).
1) till I 13, 15, III 2: föra l. forsla fram o. lägga l. placera l. utsprida o. d. (ngt) på ngt; pålägga l. påstryka l. påspruta (ngt) o. d., tillföra (ngt); äv. i uttr. påföra ngt på ngt l. påföra ngt ngt. Linné Dal. 103 (1734). Innan ännu anstrykningen torkat, påföres (vid bronsering av gjutjärn) med en hårpensel bronspulvret. TT 1877, s. 215. Om jorden blifvit .. påförd tillräckligt med kalk. Forsberg Sockerb. 22 (1894). Påförande av mineraljord .. på myrjord. SFS 1934, s. 1011. — särsk. (föga br.) i fråga om utplacerande av husdjur på visst område för betesgång; anträffat bl. i uttr. påföra ngt ngt. Hvarje skär (värderas) efter antalet får, som kan påföras skäret. KalSvFolkskV 1904, s. 151.
2) oeg. l. bildl. (jfr 3).
a) (†) i fråga om export l. import l. sändande av varor o. d., i uttr. påföra ngn l. ngt ngt, importera l. exportera ngt till ngn l. ngt; tillföra ngn l. ngt ngt; jfr I 23 d α. 2RARP 14: 577 (1743). Innan Ipecacuanha påfördes Europa från Brasilien, nyttjades roten af Hasselört. Fischerström 1: 199 (1779). Alla de (varor) som påföres oss från Finland. Forsell Stat. 131 (1831). Palmblad Norige 151 (1846).
b) med avs. på ngt mer l. mindre abstrakt: tillföra l. skänka (ngn l. ngt ngt); föra med sig (ngt) till (ngn); äv. med sakligt subj.; numera bl. (i sht i vitter stil) med bibegrepp av att ngt mer l. mindre oförmånligt l. ovälkommet kommer ngn (l. ngt) till del (mot hans osv. vilja), stundom: bringa (ngt) över (ngn) l. skaffa (ngn ngt) på halsen; jfr I 16 c, III 2 k. Att icke någen ny troo eller Lutthery motte them bliffua påfördt. Svart G1 110 (1561). (Det) fölier .. aldrigh ther aff, at Rijkedom för sigh sielff allena, skulle kunna eller förmå påföhra enom sann edelheet. Girs Edelh. C 3 b (1627). Till .. (hallucinationer o. d.) bruka de sjuka giva .. växlande förklaringar, i regel gående ut på att det är något, som utifrån påföres dem. Wigert PsykSj. 2: 57 (1925). Bolsjevikväldet 1919 påfördes oss och leddes av judar. Langlet Ung. 325 (1934). — särsk.
α) (†) med avs. på sjukdom: (ned)smitta (ngn) med (en sjukdom); äv.: överföra (en sjukdom) till (ett land). The, som smittosamma siukdomar hafwa, (skola) ingalunda fritt få gå iblandh the andra fattige .., at the siukdomen them icke påför. KOF II. 2: 512 (c. 1655). (Det) var .. att befara, det ofvannämde sjukdom (dvs. gula febern) .. lätt kunde påföras Riket (från Nordamerika). VetAH 1818, s. 29.
β) (†) med avs. på ord: (gm lån) tillföra (ett språk o. d. ord) l. införa (ord) i (ett språk o. d.). Rosenstein i 2SAH 1: Föret. 33 (1801).
γ) (†) med avs. på skada, olycka, ont, fördärv, undergång, orätt, fara, utgift o. d.: bringa l. draga (ngt) över (ngn l. ngt) l. åsamka l. tillfoga l. tillskynda l. vålla (ngn l. ngt ngt) l. medföra (ngt) för (ngn l. ngt); äv. med sakligt subj. Then skadhe och förderff .. (som Kristian II) påförde Rijket. Sparre Oration B 3 a (1594). Alt sådant ondt, som synden osz påförer. Baazius Upp. 131 b (1629). PH 11: 411 (1778: påföra .. Rikskroppen .. de tyngsta utgifter). Vi hafva .. sett, hvad fara Regentens beskydd, då det förvandlas til befäl, måste påföra et lärdt Samfund. Kellgren (SVS) 4: 294 (1782). Hagberg Shaksp. 8: 79 (1849). Rääf Ydre 1: 133 (1856). jfr: Hvad oordning en part .. Gudz försambling här nedre påföra vilia, .. kan E. H. af .. medföliande schrifvelse .. förnimma. OxBr. 12: 164 (1613). särsk. i uttr. påföra sig döden, (avsiktligt l. oavsiktligt) tillskynda sig döden. Mörk Th. 2: 286 (1752).
δ) (†) med avs. på krig: anfalla (ngn l. ngt) med l. inveckla (ngn l. ngt) i; skaffa (ngn l. ngt) på halsen; äv. med avs. på (över)våld l. list l. övermod o. d.: utsätta (ngn) för, äv. övergående i bet.: ge (ngn igen) för (ngt); äv. med avs. på process l. rättssak o. d.: anhängiggöra mot (ngn). Tempeus Messenius 47 (1612). Wäl är then tig (dvs. Babylon) giffuer tin lön, / Och tigh igen påförer, / Tijn skalckheet och titt stålta ståth. AndelPs. 129 (1614); jfr Ps. 1695, 102: 5. At bringa den Grefwe Gustaff Adam Baneer påförde saak förmedelst een ändtligh Sententz och Domb till ända. HSH 31: 359 (1662). Ingaledes skulle (han) begynna något Krijg, om icke des större öfwerwåld honom påfördes. Rudbeck Atl. 2: 337 (1689). Kriget, som Konung Anund i Sverige, och Olof Haraldson i Norrige påförde Dannemark. Lagerbring 1Hist. 1: 291 (1769). Sundén (1888; angivet ss. föga br.).
ε) (†) med avs. på klagomål, beskyllning, skällsord o. d.: rikta mot l. till (ngn) l. göra (ngn) till föremål för; äv. med avs. på lögn l. rykte o. d.: utsprida om (ngn); äv. i uttr. påföra (en beskyllning o. d.) på ngn. G1R 2: 8 (1525). Th[et] rychte som matt[es] la[re]nsons h[ustrv] påå førdt war [var] løgn. OPetri Tb. 160 (1527). Dee schiälz ordh som han honom påfört hafuer. ÅngermDomb. 1648, s. 54. Den beskylning, som han på her Hinrich i Kangasala pålagt och påfördt hade. ConsEcclAboP 78 (1657). Schück VittA 2: 58 (i handl. fr. 1674). VDAkt. 1681, nr 395.
ζ) (†) med avs. på skuld (ansvar): påbörda (se på-börda, v. 1 e) l. lägga på (ngn). AOxenstierna 2: 551 (1622). Järta 2: 296 (1824).
η) (†) lägga (ngn l. ngt ngt) till last; lägga skulden för (ngt) på (ngn l. ngt); beskylla l. klandra (ngn) för (ngt); påbörda (se på-börda, v. 2) l. pådikta (ngn ngt); äv.: tillräkna (ngn l. ngt ngt). G1R 1: 204 (1524). Gvdh ware deras domare, som oss sådant oförskyllt påföre. Schück VittA 2: 61 (i handl. fr. 1674). På thet, at äfvenväl min liumma andachts jfver, / Til min förtappelse, mig icke påfört blifver, / Uthärdar han (dvs. Jesus) en ångst then oss olidelig. Brenner Pijn. 25 (1727). Jag påförer de döde Capitaler för .. (umbärliga kläder, möbler o. d.) en stor del af den nöd .. vi nu .. befinna oss uti. Posten 1769, s. 1099. Meurman (1847).
ϑ) (†) med avs. på reparation: göra (ngt) till föremål för. VDAkt. 1731, Syneprot. F III 7.
ι) (†) med avs. på vantolkning: utsätta (ngt) för. Wallquist EcclSaml. 1—4: 297 (1786).
κ) (†) med avs. på förhållande som övar inflytande på ngn: komma l. bringa (ngt) att influera på (ngn); anträffat bl. i pass. med intr. bet. Auktor hade föga förtroende för .. stadgar, handelsordinantier och förordningar .., hvarigenom auktor slitit sig lös från de myndighetsskäl (dvs. skäl som bero av auktoritetstro) honom dymedelst kunde påföras. Chydenius 204 (1765).
3) i fråga om antecknande l. uppförande av ngt (i räkenskaper l. i en skriftlig uppställning) ss. utgift l. inkomst l. skuld l. tillgodohavande l. fordran o. d. samt i anv. som ansluta sig härtill; jfr I 16 b (γ).
a) (på räkning l. konto l. i en skriftlig uppställning) uppföra (ngt) ss. ngt som man har att fordra av ngn l. att få inbetalat l. att få redovisning för; äv. (allmännare): uppföra (ngt) ss. debetpost (i räkenskaper l. på konto o. d.); debitera (ngt); särsk. i uttr. påföra ngn l. ngt ngt, dels: uppföra ngt ss. åliggande ngn l. ngt att erlägga l. betala l. redovisa l. ss. utlämnat till l. utbetalat till l. för ngn l. ngt, dels: uppföra ngt (ss. debetpost) på ngt (t. ex. på räkning); debitera ngn l. ngt för ngt resp. debitera ngt på ngt; äv. med refl. personobj. Påföra ngn ngt i räkning. Pertzedlar som klädeskrifwaren .. Huusgerådz Cammaren för mÿcket påförer. HusgKamRSthm 1660—73 B, s. 312. Håff Kiällaren. Påföres effterskrefne poster, som der till ähr Vpkiöpt, och af kiällarbetienterne emoth taget. HovförtärSthm 1684, s. 368. Alla å .. (avlöningskontot) påförda löner. Smedman Kont. 4: 18 (1872). Påfördt pris (i en räkning). Jungberg (1873). Till kontroll därå att befattningshavare, som .. äro skyldiga att upprätta månadsräkning, däri påföra sig medel, vilka de beordrats redovisa, skall .. föras liggare. SFS 1937, s. 2135. Alla checker, som av mynt- och justeringsverket utställts och av riksbanken .. inlösts och påförts checkräkningen. Därs. 1948, s. 123. — särsk.
α) i fråga om debitering av utskylder; särsk. i uttr. påföra ngn l. ngt (skatt o. d.), ngn gg äv. påföra (skatt o. d.) på ngn; förr äv. i uttr. påföra ngn till besvär (jfr slutet), ss. beteckning för att ngn påföres utskylder för ngt; jfr β. Nu han (dvs. häradsskrivaren) hafver giordtt räkenskap, hafver han lätitt migh påföre till besvär, uthan tvifvell under then grundh, att han migh offta qvalde (beträffande vissa hemman) i högloflig konungh Carls tijd. OxBr. 12: 365 (1612); jfr slutet. ConsAcAboP 7: 193 (1692: ). Den för fast egendom belöpande bevillning skall påföras .. inom den ort, der egendomen är belägen. SFS 1864, nr 3, s. 4. Har den skattskyldige avlidit, påföres skatten hans dödsbo. Därs. 1920, s. 2049. särsk. med avs. på skatteören, (efter)taxering o. d.: uppföra resp. utföra ss. underlag för uttagande av skatt l. utskyld av (ngn l. ngt); stundom äv. med avs. på skog o. d.: uppföra ss. tillhörande (ngt l. ngn) o. utgörande underlag för utskylder; äv. (om ä. förh.) med avs. på röktal: åsätta (ngt); förr äv. i uttr. påföra ngn en gård honom till besvär, ss. beteckning för att en gård ålägges utskylder o. d. som ngn har att fullgöra. At .. (kammarråden) hafva mig te gårdar, som hærtill under Brynnolphsbo obesværade lydt hafva, mig till besvær påfœrdt. OxBr. 12: 605 (1622). Skog och Utmark kommer att (vid skattläggning) under Grund-räntan påföras hvarje Lägenhet, i förhållande till Sädes-länderne. SPF 1828, s. 267; jfr b slutet. Utöarne Hogland, Tytärsaari .. (m. fl.) hafva sig påförde röktal, hvaraf fyra härintills räknats å ett mantal. Därs. 1848, s. 202. Anledningarna till att han blivit påförd eftertaxeringar. SvD(A) 1930, nr 28, s. 5.
β) med avs. på skyldighet l. onus: uppföra (skyldighet osv.) ss. åvilande (ngn l. ngt), ålägga (ngn l. ngt en skyldighet osv.); förr äv. i uttr. påföra en gård ryttare, uppföra en gård ss. ryttarhemman; jfr α. I Västergjötlandh finnes 150 gårdar, som äre ryttare påförde. RP 6: 534 (1636). Det antal timmar som enligt Tabellerne äro honom (dvs. läraren), såsom högsta antal .. påförde. SPF 1843, s. 346. Alla f. d. posthemman roterades och fingo sig påförda de onera, från hvilka de förut varit befriade. NF 13: 97 (1889).
γ) (mindre br.) med avs. på böter, övergående i bet.: pålägga (ngn ngt); äv. (föga br.) med avs. på bet i kortspel: ålägga (ngn) att sätta (bet). EtnolKällskr. 2: 166 (1809). Tappar .. (spelaren), påföres honom bete. ReglKortsp. 1: 4 (1809). K. Mt .. (har) befriat klaganden från utgifvande af de honom påförda böterna. VL 1894, nr 229, s. 2.
δ) (mera tillf.) oeg. l. bildl.; särsk.: uppföra (ngt) ss. belastande (ngt); räkna (ngt) ss. åtgånget för (ngt). Uhr Koln. 94 (1814). Allt qvarliggande nederlagsgods lärer (gm den olämpliga bokföringen) hafva blifvit nationalkonsumtionen påfördt. Järta 1: 141 (1816).
b) (numera bl. mera tillf.) uppföra (ngt) ss. inkomst från (ngn) l. för (ngn l. ngt); kreditera l. gottskriva (ngn l. ngt ngt). Aff den koppar haffver Trippen uthi Roterdam försåld skeppundet à 46 richsdaler, men påfört allenast Chronan för 42 richsdaler. RP 6: 366 (1636). Hoppe (1892). (På kreditsidan:) Påföring: Från styrelsen 175,000: —. RiksdRevStatsv. 1910, s. 206; jfr a. — särsk. i utvidgad anv.: uppföra l. räkna (ngt) ss. tillkommande (ngn); äv. utan utsatt personobj.; jfr a α (slutet). På landet kallas röstenheten fyrk och en sådan fyrk påföres för hvarje fem öre, som erlägges i skatt för jordbruksfastighet. Nyström Svedelius 1: 11 (1887).
c) [jfr a, b] (numera knappast br.) låta (lön l. pänningsumma l. värktyg o. d.) utgå l. utlämnas till (ngn), utanordna (ngt) till (ngn); äv.: anslå (ngt) till (ngn l. ngt); äv. med refl. personobj. När han i feldt är, bekommer han effter staten den bestellningh (dvs. lön) een feldtmarskalk bliffver påförd. RP 6: 150 (1636). At en stor del af Riksens inkomster finnes Collegierne wara påförd och anslagen. HC11H 10: 174 (1680). At månge persedlar dem (dvs. hantvärkare i faktorier o. d.) påföras, til deras arbetes förrättning. Därs. 178. Stadsens Betiente (må) icke påföra och bestå sig större löner, än Stadsens medel tåla. Bergv. 1: 418 (1691). Schück VittA 4: 10 (i handl. fr. 1719). jfr (†): At nu (i armbössan) i reda fordringar och andra medel en ansenlig summa skulle i förråd wara, förutan hwad af Ed. K. M:t åt Armböszan påföres för Capital och Interesse skyldig wara. HC11H 10: 188 (1680); jfr b.
Ssgr: (3 a (α)) PÅFÖRINGS-LÄNGD. (förr) av brännvinskontrollör förd längd (se d. o. 8 a) över särskilda avgifter som enligt lag påfördes ett bränneri för tillvärkningen av brännvin av majs l. utländsk potatis. SFS 1903, nr 92, s. 2.
(1) -MEDEL. (mera tillf.) medel avsett l. använt att påföras ngt (t. ex. att läggas på mossjord för förbättring av jordmånen). MosskT 1890, s. 243.
Spoiler title
Spoiler content