PAPILIONER l. PAPILJONER (rimmande med Cupidoner Dalin Vitt. 3: 148(c. 1745)), sbst. pl.
Ordformer
(pap- 1679—1889. papp- 1788. -ilioner 1730—1889. -iljoner 1807. -illioner 1679 (: Papillion:r). -illoner c. 1745—1788. Anm. Den lat. sg.-formen papilio förekommer ngn gg i poesi ss. ett slags egennamn. Sjöberg (SVS) 1: 138(1819). Fröding Stänk 63(1896))
Etymologi
[efter fr. papillons, pl. till papillon, fjäril, av lat. papilio (gen. -ōnis), fjäril, till en rot pol l. pal, fladdra; besläktat med FJÄRIL;jfr PAULUN,PAVILJONG]
(†) fjärilar; äv. om smycken o. d. av fjärilsform; äv. bildl. BoupptSthm 2/10 1679 (om smycken).Dalin Vitt. 3: 148(c. 1745; bildl.). Af Fjärilar eller Papilioner, äro tvänne som på Björken fått inqvartering. Fischerström 2: 36(1780). Unga, förtjusande damer, som i flor och siden fladdrade ut och in liksom oroliga papilioner. Öman Ungd. 274(1889).
