SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1952  
PENIBEL peni4bel, adj. -bla; -blare. adv. -T.
Ordformer
(peni- 1716 osv. poeni- 1783. -bel 1719 osv. -ble, sg. obest. 1716)
Etymologi
[jfr t. penibel; av fr. pénible, avledn. av peine (se PEN, sbst.2)]
1) (numera knappast br.) i fråga om fysisk smärta: plågsam, pinsam. Linné Bref I. 4: 120 (1750; om sjukdom). Poenibel hosta. VDAkt. 1783, nr 118.
2) allmännare l. mer l. mindre bildl.: mödosam; besvärlig; svår; numera företrädesvis: kinkig; pinsam, otrevlig; ngn gg äv. övergående i bet.: ytterst l. överdrivet noggrann. Swedberg Schibb. 289 (1716). Jag har i 12 år bestridt en ganska penibel tjenst. 2Saml. 12: 88 (1841). (Spohrs) omständliga, penibla sätt att modulera. Wegelius MusH 451 (1893). Han förstod mycket väl sin svågers penibla läge i huset. Strindberg GötR 166 (1904). (Hunden) Tuff var .. (solidarisk mot sin husbonde), till och med i de mest penibla situationer. Ahlman Hav 60 (1916).
Avledn.: PENIBILITET10104 l. 01004, r. [jfr t. penibilität] (tillf.) till 2: egenskapen att vara penibel; äv. konkretare, om pinsam omständighet o. d. Randel GrytGrill 89 (1926; konkretare).
Spoiler title
Spoiler content