PIERROT pjærå4 l. pi1æ-, l. -är-, äv. pi1e-, m.; best. -en -å4n; pl. -er (Auerbach(1913) osv.), ngn gg -ar (SDS 1905,nr 129, s. 2) l. -s (Krey-Lange KolumbÅterk. 151(1933)); äv. PJÄRRÅ pjærå4 l. -är-, m.; best. -n; pl. -er (SAOL(1923) osv.), ngn gg -ar (Auerbach(1913)).
[av fr. pierrot, avledn. av mansnamnet PIERRE, Petrus, Per; ordet har i fr. under 1600-talet kommit att användas som motsvarighet till it. PEDROLINO, namn på en stående figur i commedia dell'arte]
1) i den ä. franska folkliga teatern: benämning på en från det italienska maskspelet (commedia dell'arte) härstammande stående komisk figur iklädd (mycket vida) vita kläder o. vanl. en vit konisk hatt (jfr HARLEKIN,PAJAS); stundom i utvidgad anv.: dummerjöns, löjlig tölp. Thorild (SVS) 3: 151(1792). Hvit som en pierrot. NordT 1884, s. 90.
2) person maskerad likt en pierrot (i bet. 1). Rask var en förträfflig Pierro (på maskeraden). Ridderstad Samv. 3: 286(1851).
