SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PIKRAT pikra4t, n.; best. -et; pl. (om olika slag av ämnet) =, i sht förr äv. -er.
Etymologi
[jfr t. pikrat, eng. o. fr. picrate; till gr. πικρός, bitter (jfr PIKRO-)]
kem. benämning på pikrinsyrans salter, använda ss. sprängämnen, pikrinsyrat salt. Cleve KemHlex. 288 (1883). Smith OrgSynt. 70 (1935).
Ssg: PIKRAT-KRUT. [jfr t. pikratpulver] (numera föga br.) kem. krut innehållande pikrat (ammoniumpikrat, kaliumpikrat). Blomstrand OrgKemi 192 (1877). 2NF (1914).
Spoiler title
Spoiler content