SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
PIVÅ pivå4, r. l. m.; best. -n, ngn gg äv. -en (Holmberg Artill. 3: 90 (1883)); pl. -er; l. PIVOT -vå4, r. l. m.; best. -en -vå4n, äv. -vå4en; pl. -er.
Ordformer
(pivot 1847 (: pivotkanon) osv. pivå 1883 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. pivot; av fr. pivot, av omstritt urspr.]
i sht tekn.
1) vanl. lodrät (axel)tapp kring vilken ngt kan vridas runt. Ramsten 58 (1866). VFl. 1937, s. 150. särsk.
a) mil. på (fast) kanon, kulsprutepjäs o. d.: lodrät tapp l. dyl. medelst vilken det övre partiet (med eldrör resp. pipa) rörligt förenas med lavettaget; äv. om liknande anordning kring vilken ett pansartorn vrides. Holmberg Artill. 3: 90 (1883). Busch Fästn. 46 (1888; i fråga om pansartorn). InfRegl. 1945, 1: 109.
b) bildl. Genom att lillfingret begagnas som pivot vid handens omvridning, svänges spetsen (av sabeln) utåt. Hellsten Sabelf. 66 (1923). särsk. om punkt l. ort (fästning) som bildar centrum för en på bredden grupperad armés l. dyl. svängningsrörelse; äv. om flygel- l. hörnpunkt i en fästnings- l. annan försvarslinje. Mankell Fältsl. 335 (1858). 2NF 38: 226 (1925).
2) byggn. ett slags gångjärnsbeslag bestående av två plattjärn, av vilka det ena har en kort cylindrisk tapp, det andra ett däremot svarande hål, pinnhänge. HantvB I. 2: 288 (1934).
3) (förr) vap. stödgaffel med lager vari en hakebössa vilade med sina axeltappar. Alm Eldhandv. 1: 108 (1933).
4) bärgv. vid gruvspel: inrättning för omkoppling av spellinan till olika schakt. VermlBergsmFA 1866, 2: 6. Holmkvist BergslGruvspr. 53 (1941).
5) ss. förled i ssgn PIVÅ-TAND.
6) (mera tillf., vard.) elliptiskt för: pivåvagn. SvD(A) 1941, nr 52, s. 13.
Ssgr (vanl. till 1): PIVÅ-DÄVERT. sjöt. dävert med vilken båten fälles (alltså icke svänges) ut över relingen. UFlottMansk. 1945, s. 220.
-FÄSTE. särsk. (om ä. förh.) sjömil. fäste för den pivå kring vilken kanonlavettagets rörliga del kunde kringvridas. BtRiksdP 1891, 5Hufvudtit. s. 21. UFlott. 3: 69 (1906).
-FÖNSTER. (ett slags) perspektivfönster. 2SvUppslB 22: 845 (1952).
-GAFFEL. mil.
1) på artilleripjäs: parti som gaffelformigt omsluter ett eldrör l. en rekylmantel l. dyl. o. är rörligt kring en pivå. 2UB 6: 381 (1904).
2) på visst slags kulsprutepjäs: med två parallella armar försedd platta som fäster vaggan vid lavetten. InfRegl. 1945, 1: 109. —
-HJUL. på vissa släpvagnar: (baktill placerat) ensamt, självinställande hjul. 2SvUppslB 22: 1123 (1952).
-KANON. (om ä. förh.) (sjö)mil. kanon rörlig kring en främre axeltapp på en (halv)cirkelformad bana av skenor. KrigVAH 1847, s. 128. VFl. 1912, s. 38.
(5) -TAND. [jfr eng. pivot-tooth, fr. dent à pivot] (†) tandläk. stifttand. OdontT 1893, nr 2, s. 6. Hylin Munn. 2: 279 (1933).
-TAPP. = pivå 1. UFlott. 3: Bih. 74 (1906).
-VAGN. med pivåhjul försedd släpvagn, rörligt fäst (med en pivå) vid det dragande fordonet; särsk. om dylik släpvagn med gengasaggregat. SvD(A) 1941, nr 52, s. 13.
Avledn.: PIVOTERA pi1vot- l. piv1-, l. -ωt-, v., -ing. (-ot- 1893 osv. -ott- 1834)
1) tekn. till 1: vrida sig (runt en axeltapp l. dyl., särsk. i horisontalled). TT 1902, M. s. 51. särsk. (tillf.) bildl. I den mån den samlade hästen pivotterat på bakdelen. KrigVAT 1834, s. 139.
2) [jfr pivå-tand] (†) tandläk. insätta en stifttand. OdontT 1893, nr 1, s. 49.
Spoiler title