SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1953  
PLEBEJISK plebäj4isk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(-beisk 18151846. -bejisk 1795 osv. -bejsk 18451918)
Etymologi
[jfr t. plebejisch, lat. plebeius; till PLEBEJ]
adj. till PLEBEJ. Holmberg 2: 419 (1795).
1) hist. motsv. PLEBEJ 1. NF (1888).
2) motsv. PLEBEJ 2; särsk.: utmärkande l. passande för de breda folklagren l. underklassen, underklassig; äv.: tölpaktig, pöbelaktig; äv. bildl. Geijer I. 8: 434 (1818). BotN 1843, s. 148 (om växtsläktet Atriplex). Den (romerskkatolska kyrkan) har en plebejisk, exoterisk theologi. Geijer I. 1: 294 (1845). Stordrickandet var (på 1600-talet) ännu en aristokratisk njutning, först senare blef det hållet för plebejiskt och lågt. 3SAH 24: 113 (1909). (Dobermannpinscherns) ursprung (är) minst sagt .. ”plebejiskt”. Edström Hund. 64 (1948).
Spoiler title
Spoiler content