SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1953  
POMMERSK pom4ersk l. pωm4-, förr äv. POMMERISK l. POMRISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(pom- c. 15401848. pomm- 1564 osv. -eres 1576. -ers 15731673. -ersch 1675. -ersk c. 1540 osv. -erst, n. 1569. -erisch c. 1640. -risk 1637)
Etymologi
[fsv. pomersker; jfr t. pommerisch, pommersch; till POMMERN (jfr POMMERAN) 1. POMRARE]
1) som bor l. finnes i l. härstammar l. kommer från l. hör till provinsen Pommern i Preussen; som har avseende på l. samband med Pommern l. dess inbyggare l. deras språk. Pommerska kriget (hist.), sjuårskriget 1756—63. Pommersk gås, se GÅS 1. OPetri Kr. 34 (c. 1540). Hindrich von Ahnen, en pommerisch adelsmann. HH 20: 277 (c. 1640). Med henne (som härstammade från Pommern) kom pommerska sjukan in i släkten! .. Pommerska sjukan — det var melankolien. Lidman Blodsarv 123 (1937). — särsk.
a) (†) zool. i uttr. pommersk kalkon, om fågeln Otis tarda Lin., stortrapp. Scheutz NatH 101 (1843).
b) (†) bot. i uttr. pommerska ärter, om ärtväxten Vicia angustifolia (Lin.) Reich. Samzelius Blomst. 56 (1760).
c) (förr) i uttr. pommerskt lärft l. kläde o. d., namn på vissa tygsorter som kommit från l. (urspr.) tillvärkats i Pommern. TullbSthm 12/12 1564. Rudbeckius Dagb. 276 (1626).
2) (†) substantiverat, i uttr. de pommerska, pomrarna. Schroderus Os. 2: 623 (1635). PH 9: 651 (1766).
3) [enl. vissa forskare urspr. icke identiskt med det här behandlade ordet, utan bildat till det (enl. dessa forskares mening därmed obesläktade) t. pommer, t. dial. pummer, it. pommero, benämning på hundrasen] kennel. i uttr. pommersk spets, hund tillhörande torvspetsarna, med vit l. svart färg o. omkring 45 cm i boghöjd, tysk spets. 1Brehm 1: 176 (1874). 2SvUppslB 13: 940 (1949).
Spoiler title