POSPOLITE pos1poli4t, r. l. f.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(pos- 1729 osv. post- 1702)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. pospolite; av pol. pospolite ruszenie, allmänt uppbåd]
(numera bl. om ä. förh. i Polen) allmänt uppbåd av polska adelsmän; förr äv. i utvidgad anv.: uppbåd av allmoge till krigstjänst; äv. bildl. Bark Bref 1: 6(1702). Dalin Arg. 2: nr 9, s. 7(1734; bildl.). Loenbom Stenbock 2: 55(1758; om uppbåd av svensk allmoge). 2SvUppslB(1952).
SAOB
