[jfr t. präsumieren, fr. présumer; av lat. præsumere, taga i förväg, av præ (se PRE-) o. sumere, taga (se KONSUMERA)]
(numera bl. med fackspråklig prägel) hålla (ngt) för sannolikt l. hålla det för sannolikt (att), förutsätta, förmoda, antaga, förvänta; äv. abs.; äv. med obj. o. inf.; äv. med predikativ; i p. pf. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som hålles l. hållits för sannolik l. som förutsättes l. förutsatts l. som förmoda(t)s bliva l. vara (ngt), presumtiv. Chesnecopherus Skäl Oo 2 a(i handl. fr. 1595). Såsom man præsumerar, skola wäl wara öfwer 1000. bleffne (på slagfältet). NAv. 23/10 1656, Bil. s. 4. Man præsumerar giärna något gott om Dotteren, när Moderen är from och dygdig. Grubb 725(1665). Det är väl sannt, att ett och annat något ensidigt presumeras okristligt, som ej så afgjordt torde vara det. AnderssonBrevväxl. 1: 130(1849). Domprosten i Strengnäs, doctor Holmström, presumerad biskop efter Thyselius. Reuterdahl Mem. 171(1858). KyrkohÅ 1920—21, s. 12.särsk. jur. antaga (ngt) ss. visst l. säkert (utan direkt bevisning) på grundval av vissa i lag angivna omständigheter; äv. allmännare: antaga (ngt) på grundval av indicier i ett enskilt fall. RP 2: 110(1631). Det kan præsummeras at hon hade fått sin löhn effter hon war rådandes lijka som dotter i gården. HammarkDomb. 27/4 1635.Altså præsumeradhe the them bådhe hvar sitt dödzhugg uthgifvidt hafva. UpplDomb. 4: 142(1638). EkonS 2: 550(1901). Ett ångfartyg, som kolliderar med ett segelfartyg .., presumeras hava gjort sig skyldigt till oaktsamhet. Lang FinlSjör. 634(1932). —
Avledn.: PRESUMERLIG, adj.; adv. -en. (†) antaglig; ss. adj. anträffat bl. i uttr. (det) är presumerligt att, det är antagligt att; ss. adv.: antagligen, förmodligen. Altså är præsumerligh att man .. wäll skall lätteligen komma .. medh .. (fienden) öfwereens. Gustaf II Adolf 532(1629). Schück SvFörlBokhH 1: 224(i handl. fr. 1687; adv.). CivInstr. 506(1704). —
