SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1954  
PRYGLA pry3gla2, v., l. (numera bl. vard. i södra Sv.) PRYLA pry3la2, v.1 -ade. vbalsbst. PRYGLAN (†, Ekblad 140 (1764)), PRY(G)LANDE, PRYGLING.
Ordformer
(prygl- 1640 osv. pryl- 1621 osv.)
Etymologi
[jfr d. prygle, t. prügeln; till PRYGEL]
slå l. misshandla (människa l. djur) med käpp; ge (ngn) smörj l. stryk, klå upp (ngn); särsk. (i sht i fråga om ä. l. utländska förh.): straffa (brottsling o. d.) med prygel; förr äv. i uttr. prygla ngn huden full (jfr HUD, sbst.1 1 f α). Forsius Fosz 101 (1621). Prygla enom huden full. Möller 1: 403 (1745). De voro fem eller sex emot mig; annars skulle jag pryglat dem med besked. Björn Tvill. 28 (1787). Magistraten i Philippis (hade) .. låtit Apostelen .. undergå prygling. Ödmann StrFörs. 1: 72 (1799). Hellström i 3SAH LVIII. 2: 13 (1947). — jfr AV-, GENOM-, IN-PRYGLA m. fl. — särsk.
a) med obj. o. predikatsfyllnad bestående av ett adj.: gm prygel åstadkomma att ngn blir sådan; äv. med substantivisk objektiv predikatsfyllnad inledd av prep. till: gm prygel göra ngn till ngt. Jag skal väl få den slyngeln ur sängen, och vil prygla honom vaken med min käpp. Holberg Mascarad. 21 (1779). Major Croneld .. (lät) ställa .. (trosspojken) som soldat uti ledet, prygla honom till menniska och (osv.). Topelius Vint. I. 1: 42 (1863, 1880).
b) med adverbial inlett av till, dels för att beteckna ngt vartill ngn tvingas gm prygel, dels (i uttr. prygla ngn till döds) för att beteckna det tillstånd vari ngn försättes gm prygel. Man .. låter prygla honom till döds. Kexél 2: 127 (1781). (Han lät) binda en bonde el. torpare .. och prygla honom til bekännelse. Porthan BrCalonius 469 (1798). Törneros Brev 2: 400 (1827; uppl. 1925).
c) i uttr. prygla ngt l. ngn ur ngn, prygla ngn så att han lägger bort ngt l. upphör att uppträda ss. ngn; äv. hyperboliskt, med avs. på inälvor: ge ngn ett grundligt kok stryk, klå upp ngn. De pryglade högfärden ur honom. Jag kommer nu enkom hit, för at prygla lefver och lungor ur honom. Björn Medb. 102 (1789). Rätteligen borde jag på fläcken prygla den kongliga sekreteraren ur er. CFDahlgren 4: 182 (1831).
d) (numera bl. tillf., om ä. l. utländska förh.) ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om bestraffning med prygel. (Kompaniet) uppsatte formliga klagomål öfver ”de olidliga pressurer och obarmhertiga pryglingar, dermed herr kaptenen oss nästan dagligen .. belägger”. SvBL 8: 120 (cit. fr. c. 1690).
e) (tillf.) i bildl. anv., med avs. på sak: piska. Nya ramsvarta molnmassor rullade fram, och åter pryglades marken av våldsamt regn. Hedin Bagdad 54 (1917).
Särsk. förb.: PRYGLA AV. (tillf.) slå av (käpp o. d.) under prygling; jfr avprygla 3. SAOB A 412 (1895).
PRYGLA BORT. [jfr t. wegprügeln] (†) driva bort (ngn) med prygel. Dähnert (1746). Lindegren 1: 141 (1805).
PRYGLA IHJÄL10 04. prygla (ngn) till döds. Isogæus Segersk. 832 (c. 1700).
PRYGLA IN10 4. [jfr t. einprügeln] (mera tillf.) med prygel pränta in (kunskap o. d. i ngn); ngn gg äv. abs. Stiernstolpe Blumauer 2: 59 (1814). Ödman UngdM 2: 230 (1881; abs.). jfr inprygla.
PRYGLA OM. (†) prygla upp (ngn), ge (ngn) prygel. Att prygla om skolpojkar. SöndN 1862, nr 3, s. 2.
PRYGLA OMKRING. (†) driva (ngn) omkring (ngnstädes) med prygel. Weise 159 (1697; t. orig.: prügelte .. herumb).
PRYGLA OPP, se prygla upp.
PRYGLA PÅ10 4. ge (ngn) prygel; slå (människa l. djur) upprepade ggr; piska på, driva på (ngn l. ngt) med prygel; äv. abs. Barberaren pryglade på Sancho, denne på honom. Stiernstolpe DQ 2: 411 (1818). Man ryckte af den sofvande sängkläderna och pryglade friskt på. SkånAB 1909, nr 82 A, s. 4. Prygla på hästen för att få honom att ta hindret. Östergren (1935).
PRYGLA UPP10 4 l. OPP4. ge (ngn) stryk, klå upp (ngn). Kommer tu någon tijd igen, så schola wij .. pryla tig vp. VDAkt. 1651, nr 183.
Ssgr (jfr prygel ssgr): PRYGLINGS-ARBETE~020. (mera tillf.) om arbetet att utdela prygel. (Polisbetjänterna) befalla .. profossen att utföra pryglingsarbetet. AB 1840, nr 13, s. 2.
-SCEN. prygelscen. Hirn Barnlek 133 (1916).
Avledn.: PRYGELBAR, adj. [jfr t. prügelbar, som låter sig pryglas] (tillf.) som lagligen kan ådömas prygel. Lundström Jörgenb. 55 (1889).
PRYGLERI, n. (†) utdelande av prygel, prygelscen. Nästan alla af de .. (i första fjärdedelen av Don Quijote) förekommande äfventyr äro i en lägre styl och slutas mestadels med pryglerier. SvLitTidn. 1818, sp. 291.
Spoiler title
Spoiler content