SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1955  
PSALMODI sal1mωdi4, r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er. Anm. Den lat. formen psalmodia användes (i bet. 1) av Franzén Skald. 3: 421 (1829).
Etymologi
[jfr t. psalmodie, eng. psalmody, fr. psalmodie; av senlat. psalmodia, av gr. ψαλμῳδία, sång till stränginstrument, psalmsång, till ψαλμῳδός, (psalm)-sångare, psalmdiktare, av ψαλμός (se PSALM) o. ᾠδή, sång (se ODE)]
1) (numera knappast br.) psalmsång; psalmmelodi. Mot en evig morgon / Hon slumrar in vid psalmodiers ljud. Stagnelius (SVS) 2: 352 (1821). Klockspelens evinnerliga kristalliniska psalmodier. Österling Männ. 80 (1910). särsk. bildl.: psalmton (se d. o. 3); äv. om dikt som i stil l. ton liknar en psalm. (Ett visst poem är) oskyldigt och enkelt, närmande sig till psalmodien. Valerius (1844) i 3SAH LVI. 3: 124. Uff, hvilken bedröflig psalmodi! Atterbom 2: 333 (1854; om en högtidlig dikt). Bolinder TonSek. 21 (1923).
2) mus. psalmsång l. liturgisk sång efter vissa (ur en högtidlig recitation av kyrkliga texter framvuxna) melodier, mässning, psalmton (se d. o. 1); äv. om vid dylik sång använda melodier. Pfeiffer (1837). Prästerna stannade och läto höra sin psalmodi i gatan. Lindström Deledda OndVäg. 159 (1907). Psalmodien eller recitationen av psalmerna efter vissa språkligt-melodiska lagar. Norlind AMusH 103 (1920). Moberg TonkHVäst. 1: 22 (1935).
Ssgr (till 2): PSALMODI-SÅNG. Norlind AMusH 104 (1920).
-TON ~tω2n. jfr psalm-ton 1. Norlind SvFolkmusik 22 (1930).
Avledn.: PSALMODIERA, v., -ing. [jfr t. psalmodieren, eng. psalmody, fr. psalmodier]
1) (†) till 1: sjunga en psalm l. psalmer. Pfeiffer (1837). Palmblad Nov. 4: 87 (1851).
2) mus. till 2: sjunga l. framsäga (ngt) efter en viss psalmodi l. psalmton, mässa; äv. intr.; äv. i p. pr. i adjektivisk anv. Envallsson (1802). Med sjungande röst psalmodierade prästen bönerna och de heliga orden. Krusenstjerna Dagdriv. 171 (1923). (Den gregorianska koralstilens) psalmodierande tonfall. RöstRadio 1943, nr 10, s. 24.
PSALMODISK040, adj. [jfr t. psalmodisch, eng. psalmodic, fr. psalmodique]
1) (†) till 1: som avser sjungande av psalmer; särsk. bildl.; äv.: som avser psalmer l. psalmdiktning. Psalmodisk Litteratur. Wieselgren SvSkL 1: 30 (1833). Allt klockarväsende, allt psalmodiskt var hos honom nu fullkomligen aflagdt. Almqvist Kap. 58 (1838).
2) mus. till 2: som avser l. angår psalmodi; mässande, psalmodierande, entonig. Björkman (1889). Ett psalmodiskt solo. Jeanson (o. Rabe) 1: 13 (1927).
PSALMODIST, m.||ig. [jfr t. o. eng. psalmodist] (†) till 1: psalmdiktare, psalmförfattare. Lyceum I. 2: 56 (1810). SvLittFT 1833, sp. 660.
Spoiler title
Spoiler content