SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1955  
PYELIT py1eli4t, r.; best. -en; pl. (om olika fall l. slag av pyelit) -er. Anm. Stundom användes den nylat. formen pyelitis. NF 11: 1169 (1887).
Etymologi
[jfr t. o. eng. pyelitis, fr. pyélite; av nylat. pyelitis, till gr. πύελος, kar, bäcken]
med. inflammation l. katarr i njurbäckenet. Hygiea 1908, s. 781. Nyström Kir. 2: 190 (1929).
Spoiler title