publicerad: 1955
PYLTING l. PULTING, m. l. f.
Ordformer
(pult- 1683. pylt- (ph-, -ll-) 1652—1683)
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) pylting, ngt tjockt, sälspäck, polting, liten pojke, pulting, liten kagge, sv. dial. (Hall.) pulting, liten träklabb; avledn. av sv. dial. polt (Gotl.), pult (Hall.), stockstump, motsv. ä. d. pult(e), avskuret trästycke, kil, rulle, vals, d. pult(e), klump, tjock person; av ovisst urspr.; möjl. har ordet urspr. åsyftat sälens runda kropp]
(†) benämning på den sämsta o. med senor o. d. blandade delen av sälspäcket. Af Pylting brännes traan men intet af sielspeck här på landet. GotlArk. 1933, s. 74 (1652). 13 fat pultingh. Därs. 1930, s. 56 (1683).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content