RAMASKRI ra3ma~skri2, n.; best. -et; pl. -n; stundom äv. RAMASKRIK ~skri2k, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(-skri 1895 osv. -skrik 1879—1937)
Etymologi
[efter d. ramaskrig, till det bibliska stadsnamnet RAMA; jfr Mat. 2: 18 (DanBib. 1607: Vdi Rhama bleff hørdt .. Graad oc Skrig)]
upprört protesterande (l. fördömande l. klagande), ”våldsamt skri” (av förbittring l. missnöje o. d.). Upphäva l. höja ett ramaskri. Ahnfelt BevO 12(1879). Att så gott som alltid ett ramaskri av missnöje upphäves (då ett nobelpris utdelats). Laurin LivKonst 330(1932). Skandaler med därav följande ramaskrin. VFl. 1934, s. 69.
SAOB
