SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1956  
RARITET rar1ite4t, äv. ra1-, r. l. f. ((†) n. Dahlberg Dagb. 53 (c. 1660)); best. -en; pl. -er; förr äv. RARITÉ, r. l. f.
Ordformer
(rare- 16601861. rari- 1637 osv. -té (-te) 17101796. -tet 1637 osv. -tät c. 16601733)
Etymologi
[jfr t. rarität, eng. rarity, fr. rareté (ä. fr. äv. rarité); ytterst av lat. raritas (gen. -tātis), till rarus (se RAR)]
1) (numera föga br.) abstr.: egenskapen l. förhållandet att vara sällsynt l. ovanlig, sällsynthet, ovanlighet; i sht förr äv. med mer l. mindre starkt framträdande bibet. av dels: märkvärdighet, besynnerlighet o. d., dels: utomordentlighet, förträfflighet o. d.; särsk. i uttr. för raritetens skull, förr äv. för rariteten o. d. Rosenhane Oec. 72 (1662). Rikz Rådet Cronstedt har et .. Cabinet af Romerska medailler .., jemte några instrumenta sacrificalia, som af den raritet äro, att dylika intet uti något bekant Cabinet stå at opvisas. Schück VittA 4: 501 (i handl. fr. 1731). Kyskheten .. / är älskansvärd för rariteten. LBÄ 16—17: 8 (1798). Folk som ensamt slå sig på litteratur och med allt allvar, begynna nu bli så sällsynta, att man .. måste belöna dem för raritetens skull. Geijer I. 8: 415 (1812). Den under tidens lopp ökade rariteten (av ett visst frimärke). TFrimärksaml. 1887, s. 73. Östergren (1935).
2) (numera föga br.) konkretare: ngt sällsynt l. ovanligt, ”en sällsynthet”; i sht förr äv. med mer l. mindre starkt framträdande bibet. av dels: ngt märkvärdigt l. besynnerligt o. d., dels: ngt utomordentligt l. förträffligt l. högt skattat o. d. Trooheet bland Legehion är en stoor raritet. Grubb 121 (1665). Det räknades för en stor raritet, om en Adelsman kunde läsa i bok och skrifva sitt namn. Botin Utk. 639 (1764). Tryckfelen i Schlyters lagar äro verkliga rariteter. Wisén i 3SAH 4: 296 (1889). Stiernstedt Ryskt 29 (1935). — särsk. (†) i uttr. ngts raritet, det förnämsta l. yppersta av ngt l. dyl. Broms Vitt. 367 (1714). Alla Ickornas prydnad, sit släktes raritet, och en skönhet ibland djuren. Nordenflycht QT 1746—47, s. 173; jfr 3 a.
3) mer l. mindre konkret, om varelse l. föremål l. händelse.
a) om sällsynt l. rart djur l. rar växt; i sht med mer l. mindre klar anslutning till c, om märkvärdigt djur osv. Den raritet bland fåglar som bär namnet dubbelbeckasin. Rosenius Jakt 1: 100 (1912). SvFl. 1939, s. 111 (om växt). — jfr TRÄDGÅRDS-, VÄXT-RARITET.
b) (vard. o. i vitter stil) om sällsynt (o. därför mycket uppskattad) föda l. dryck l. maträtt o. d.; äv. närmande sig bet.: ovanlig läckerhet. Dalin Arg. 1: nr 14, s. 3 (1733; i bild). Stora glasburkar med kaffe, socker, kanel och Gud vet allt hvilka rariteter. Lundquist Gontscharow Obl. 419 (1887). Spong Sjövinkel 33 (1949).
c) om sällsynt l. ovanligt l. märkvärdigt föremål.
α) om föremål av det slag som privata samlare l. museer o. d. samla på; numera företrädesvis med tanke på föremålets sällsynthet, svåröverkomlighet o. kostbarhet; i sht förr äv. allmännare, liktydigt med: museiföremål, kuriosaföremål o. d. (jfr β). Thyselius HdlLärov. 2: 53 (1637). Konstkammaren, där åttskillige Rariteter ähre vthj föruaradhe. AntecknSaml. 291 (1660). Hr Hedelin visade (vid frimärkssamlarföreningens sammanträde) åtskilliga rariteter, såväl märken som helsaker. TFrimärksaml. 1887, s. 107. Herr Rosensteins affär är känd i hela landet för dyrbara och sällsynta rariteter! Bergman Patr. 13 (1928). — jfr BOK-RARITET.
β) (†) allmännare: kuriositet, märkvärdighet, sevärdhet o. d. Gyllenius Diar. 181 (c. 1660: rarireter; felaktigt för: rariteter). Här (i Heidelberg) på slottet är then största rariteten, ty här är it stort faat som innehåller i sigh 260 andra faat. Bolinus Dagb. 36 (1668). Ännu har jag icke hunnit se några särdeles rariteter mer än Riddarhuset och allt det märkvärdiga der finnes. VLBibl. Brev 25/7 1826.
d) (†) ovanlig l. sällsam l. märklig händelse o. d. Tidfördrijf A 5 a (c. 1695). Hvad är det för rariteter du har att berätta. Carlén Repr. 97 (1839).
4) (†) ss. uppskattande (smeksam) benämning på person. Hon (dvs. flickan) är Solen, min Raritet! Kexél 1: 182 (1789).
Ssgr (i allm. till 3 c α): A (†): RARITÉ-KAMMARE, se C.
B (numera bl. tillf.): RARITET-SAMLING, se C.
C: (3 d) RARITETS-ALMANACK. (†) av H. Voigt använd benämning på av honom utgivna almanackor för åren 1679—1694 (i vilka enligt förordet till 1679 års almanacka tillkommit vissa nya uppgifter, varav läsaren kan ha nöje). Raritetz Almanach På thet Åhr effter Frälsarens Jesu Christi Nåderijke Mandoms Anammelse 1679. Voigt (1679; almanackstitel). Raritetz Allmanach. Dens. Alm. 1694, s. 1. —
-KABINETT. [jfr t. raritätenkabinett] (om ä. förh.) jfr kabinett I 2 samt -kammare. Kiellberg KonstnHandtv. Kopparsl. 4 (1753). 2NF 33: 846 (1922).
-KAMMARE. (rarité- 1710. raritets- 1670 osv.) [jfr t. raritätenkammer] (om ä. förh.) lokal för förvaring av samlingar av rariteter, antikviteter, kuriosa o. d., kuriositetskabinett, (mindre) museum. Schück VittA 1: 225 (i handl. fr. 1670). Fries 2Linné 2: 128 (cit. fr. 1710.)
-RUM, n. (om ä. förh.) = -kammare. Schück VittA 2: 339 (i handl. fr. c. 1680).
-SAMLARE. [jfr t. raritätensammler] person som samlar rariteter, kuriosa o. d. ECTegnér (c. 1898) i LVetA IV. 5: 24. —
-SAMLING. (raritet-) konkret: samling av rariteter, kuriosa o. d. Wallenberg (SVS) 1: 210 (1771).
-TRYCK. (i fackspr.) konkret: (i liten upplaga utkommet) tryck (tryckt skrift) som utgör en raritet. KyrkohÅ 1918, LittÖ. s. 51. —
-UPPLAGA~020. (i fackspr.) sällsynt l. rar (o. liten) upplaga av en bok. NF 20: 813 (1897).
-VÄRDE. värde som ngt har i sin egenskap av raritet. AntT 4: 284 (1871, 1880).
-ÄLSKARE. jfr -samlare. Kellgren (SVS) 4: 256 (1782).
Spoiler title