SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1956  
REALISM re1alis4m, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. realismus, eng. realism, fr. réalisme; till REAL, adj.2 — Jfr REALIST, sbst.2, REALISTISK]
1) filos. den (från antiken o. medeltiden härstammande) ontologiska åsikt enl. vilken allmänbegreppen (t. ex. häst, människa) äro värkliga (o. existera före tingen, dvs. före de exemplar som bestämmas gm allmänbegreppen); motsatt: nominalism (se d. o. 1); jfr KONCEPTUALISM. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 301 (1835). Rein Psyk. 1: 127 (1876). Med Duns Scotus' lärjunge Occam måste realismen vika för nominalismen. 2NF 23: 773 (1915). Grimberg VärldH 7: 277 (1936).
2) filos. kunskapsteoretisk åsikt enl. vilken objekten äro till sin existens o. beskaffenhet oberoende av det uppfattande subjektet; motsatt: idealism; äv. i uttr. empirisk realism, av Kant omfattad åskådning enl. vilken objektet är oberoende av de individuella subjekten, men beroende av det transcendentala subjektets aprioriska former (rum, tid, kategorier). Lutteman Schulze KantCrit. 109 (1799). Spinoza .. kom till en absolut realism. Boström 1: 93 (c. 1830). Att kunna med den naiva realismen antaga möjligheten af visshet om en utom medvetandet liggande verklighet. Nyblæus Forskn. I. 1: 176 (1873, 1879). SvUppslB (1935).
3) (i sht i skildring av ä. förh.) pedag. åskådning l. strävan som syftar till en undervisning o. uppfostran med nära kontakt med den omgivande värkligheten (o. ger kunskaper för det praktiska livet); särsk. om hävdande av den reala bildningens krav; ofta motsatt: formalism. Sefström PVetA 1841, s. 7. Om besittningen af vårt undervisningsväsen kämpa för närvarande tvänne grundsatser, formalismens och realismens. Verd. 1883, s. 34. Sålunda hade realismen eröfrat en plats till och med i de humanistiska skolorna. Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 319 (1900). En strid mellan klassicism och realism i undervisningen. HT 1940, s. 352.
4) estet. om konstnärlig l. litterär (riktning med) strävan att nyktert o. sant återge värkligheten l. att ge värklighetsillusion (ofta motsatt: idealism, romantik, stundom äv.: klassicism); ofta om egenskapen hos ett litterärt l. konstnärligt värk o. d. att osminkat återge vad det skildrar, trohet mot värkligheten, naturtrohet; jfr NATURALISM 2. Ljunggren Est. 1: 44 (1856). Prerafaelitismen är ett slags reaktion mot .. realismen. Estlander KonstH 53 (1867). (I japanskt måleri) herskar den torraste realism. Upmark Lübke 79 (1872). Liderliga bovfysionomier, som konstnären med stor realism återgivit. KyrkohÅ 1936, s. 318 (1926). Under 1890-talet ebbade realismen i skönlitteraturen .. ut. Almquist VärldH 8: 644 (1938). Dukar, bräddfyllda av en äkta och nykter realism. Fatab. 1945, s. 18. jfr: Poesiens Realism. SvLitTidn. 1820, sp. 823 (med tanke på den antika diktningens oreflekterade naturtrohet); jfr 2. jfr äv.: Realism .., som ju rätteligen användes för att känneteckna en konst, där med ett verklighetstroget utförande paras ett idealt åskådningssätt. Estlander 1: 347 (1902). — jfr SKOMAKAR-REALISM. — särsk. stil. om åskådlighet hos (en författares) stil. Det karakteristiska för .. (Linnés) stil, är dess förmåga att åskådliggöra d. v. s. dess realism. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 2: 61 (1917).
5) allmännare: åskådning som hävdar betydelsen av kontakt med värkligheten; (inställning som utmärkes av) värklighetssinne l. saklighet l. värklighetskärlek; stundom närmande sig bet.: illusionslöshet, frasfrihet. Topelius Vint. I. 1: 15 (1880). (Ämnet Erasmus' martyrium) tilltalade just genom sin gräslighet den slutande medeltidens realism. AntT XIV. 1: 95 (1899). (Stiernhielms) syn på människan .. präglas redan av en illusionsfri realism. JNordström (1924) hos Stiernhielm (SVS) II. 1: 170. Realismens genombrott i svensk predikan. SvTeolKv. 1928, s. 106. Vardaglighetens nyktra realism. SDS 1932, nr 150, s. 12.
6) (†) realiteter. Då hon för den unga flickan vill förklara lifvets realism. Idun 1890, s. 351.
Spoiler title
Spoiler content